Nattmeditation
Ännu en sömnlös natt. Midnatt har sedan länge passerat. Alla människor i den lilla staden sover. De drömmer om ett bättre liv; ett liv där önskningar går i uppfyllelse, drömmar realiseras och hoppet motiverar dem till att än en gång våga möta morgondagen. I drömmarnas värld exponeras vardagslivets nakna själ; allt det människorna om dagen gör för att dölja, förvränga eller ljuga om, flyter under natten upp till ytan i form av tysta skrik; tysta vrål - tyst gråt. En mänsklighet som gråter. Hör du deras snyftningar? Den becksvarta himlen öppnas upp och sprider gnistrande ljus över den lilla staden. Varje stjärna är en tår. Varje galax är ett regn av tårar. Det regnar ner över dem som ännu är vakna, dömda till att evigt dela mänsklighetens smärta och sorg i stilla tystnad. Ingen ande är fri, men för vissa tränger livet närmare och djupare in i existensens centrum. Varje insikt och upplevelse leder till kunskap, men all kunskap måste också bäras av den som äger den, och ibland tynger den som en säck med bly över axeln. Trots det har vi inget annat val än att kröka rygg och fortsätta vandra på livets väg, allt medan regnet sköljer bort vår ängslan och tröstar oss i vår ensamhet. Natten är oändlig.Att leva sitt liv i ständigt mörker är som att vara vaken när andra sover. Du sitter på ett kafé och läser Hermann Hesse. Du läser om den vilsna klassicistiska själen, som är dömd att leva ett kringstrykande flanörliv bland demokratins bourgeois. När du lyfter blicken över sidorna, ser du bokens karaktärer förverkligas i de mest tomma och ytliga människor. Deras sociala liv går ut på att manipulera andra människor till att bekräfta sitt ego. "Har du en 32-tia? Den är väl gammal?! Titta här vad Markus skickade till mig. Vi ska supa i kväll, är han inte fantastisk? Vad studerar du? Jag läser juridik, såklart. Detta är mina nya jeans, jag köpte dem i Paris, det är det senaste modet. Hänger du inte med? Var är min iPod, har du sett den? Hör du mig?" Fnitter. För Stäppvargen är det moderna landskapet en torr öken och människor som bor där är uttorkade buskar. De svajar av och an, och följer minsta vindpust. Och du är dömd att leva bland dem, i evigt mörker.
Men natten är också befriande. Det är som att befinna sig högst uppe på det högsta av berg, där endast stora andar kretsar. Natten är laglös och kaotisk. Alla moraliska bojor som binder oss under dagen och tvingar oss att underordna våra instinkter och passioner en kall, kreativitetsdödande byråkrati, förvandlas under natten till en öppen domän av konflikt och osäkerhet. Vi vet aldrig vad som finns bakom hörnet. De flesta människor backar när dem inte ser slutet av en väg. Nihilisten bekräftar osäkerheten, ja, han hyllar den, för den innebär en chans till upplevelse för utforskning. Våra instinkter och vårt undermedvetna når aldrig en sådan intensitet, som när vi tvingas förlita oss på känslan. Det är romantikerns livsfilosofi och Nietzscheanens herravälde, men också nihilismens territorium. Den avslöjar livet som en resa mot ett mål, som att segla under nattens glasklara stjärnhimmel mot en eldröd horisont, med siktet inställt på att nå världens slut - med vetskapen om att vi kommer att kapsejsa innan vi når vårt mål. Trots det måste vi fortsätta resa. Natten inbjuder till en sådan existentiell medvetenhet och skärper våra sinnen för att utmana oss och ställa oss på prov. Endast stora andar överlever.
Den tysta tiden av dygnet är också den tid då allting plötsligt verkar stanna av. Bilar parkeras, ljus släcks, djur går i ide och människor försvinner in i sina hem. Det lämnar världen öppen som ett slagfält. Det finns ingenting mer oroligt och samtidigt storslaget, som att vandra genom en bortglömd plats, än mindre en där ingen människa tidigare har satt sin fot. Nattens rike är en okontrollerad plats för de starka, de vilda och de dåraktiga. Vansinne och geni smälter samman. Var det ett skogsväsen som nyss skrek bakom granen, eller en varg? En tyst och koncentrerad meditation ute i vildmarken skärper oss till den grad att vi blir ett med vår omgivning, men den tvingar oss också till att förstärka vår individualitet och inre röst. Den mänskliga civilisationen förminskas och blir en parantes; en obetydlig och påhittad drömvärld som inte spelar roll. Det viktiga är det sensuella, det drömmande, det visionära, det fantasirika, det estetiska, och det våldsamma. Allting som tvingar oss in i det extrema, utan att ta udden av upplevelsen att verkligen vara vid liv.Natten speglar döden i det att allting slutligen blir förlåtet. Det är en kosmisk, kanske andlig kraft, som påverkar alla människor. Vårt beteende och våra perspektiv förändras. Stora människor blir plötsligt mycket små. Andra blossar upp och visar sitt sanna jag. Det som döljs under dagsljuset kryper fram ur människans själ då mörker fallet över bygden. Liksom döden, renas vi från allting vi konstruerat och skapat. Den rika affärsmannen blir ensam och rädd. Pengarna hjälper inte mot ensamheten, heller inte mot mörkret. Den fantastiska älskaren lyckas inte somna in med huvudet under täcket; sex som heroin fungerar inte då missbruket kvävs av tomheten inombords. Det eller den vi litar på löses upp i mörkret och vi inser att det slutgiltigen endast är vi som kan skapa ett värdigt liv för oss själva. Ingen annan lever vårt liv för oss. Den tv:n du äger, den stereon du funderar på att köpa, den datorn du dyrkar, dem pengarna du sparar och slösar, dem älskarna du suger ut, den och den moraliska auktoriteten du alltid trodde skulle vara din gud och vägledning - allting löses upp. Det finns ingenting kvar förutom medvetenheten om din egen existens. Natten är tyst, men hånler åt dig genom att vägra svara på dina skrik: svaret finns inte därute, utan inom dig.
Halv fyra. Solen går sakta upp och dess strålar tränger in som milslånga knivar genom din själs persienner. Nattens mystiska krafter försvagas och ersätts sakta av hennes syster, som hellre vill lysa upp än att mörklägga. Men genom ljuset förträngs det undermedvetna och hela den värld som den inbegriper. Kvar finns den sociala vardagsvärld där du är läkare, universitetsprofessor, högstadielärare eller elektriker. Skvalet och skvallret. Det tomma pratet som ingen egentligen bryr sig om. De flackande blickarna och trendiga kaffesorterna. De senaste varumärkena och de nya mingelsällskapen. Det är som om man önskar att ljuset växte sig så starkt att det förtärde allt och satte staden i brand. Låt den brinna. Låt elden rena vårt helvete på jorden, precis så som vi förstörde himmelriket. Plundra och bränn ner allting till grunden. Låt oss sedan sjunka in i en lång, skön vila under det största bokträdet i omgivningen och blicka ut över röken, som pyr ut från askan. I morgon kan vi bygga upp allting igen.
Men i natt, just i natt, vill jag inte vara med. Släck ljusen, stäng av människornas brus, och flytta ut dårarna i ödemarken. Nu åkallar jag regnet. Jag skriker efter en fruktansvärd och våldsam syndaflod. Skölj bort mänskligheten och låt Ea endast rädda de mest intelligenta, de starkaste, och de vackraste av människorasen. Dränk resten och väck mig inte förrän vattnet når oss upp till knäna. Då ska vi tillsammans med våra bröder och systrar hugga ner alla cederträd, och bygga den största ark du någonsin har sett. Vi kommer att stänga dörrarna för alla idioter och parasiter som skriker efter hjälp. Vi lämnar er med era pengar, kläder och bilar. Handla, prova och kör, tills floden sveper er alla ut i världshaven och låter er bli mull och näring åt nya växter och djur. När det närmar sig midnatt, öppna takluckan. Låt polstjärnans ljus lysa in och smeka våra kinder. Låt oss fälla en tår under månskenet, med vetskapen om att gudarna har lämnat oss i samma sekund som floden sköljt över mänskligheten. Ödet ligger nu i våra händer. Greppa era svärd och upprepa de ord, vars innebörd alla stora män och ädla kvinnor har litat på genom historiens gång: Amor fati. Nu seglar vi vidare mot den eldröda horisonten, bortom havens vågor och brus. Natten är oändlig.
