Marcus Aurelius:
Hylla det fullkomligaste i världen; och fullkomligast är det som har allt i sin tjänst och behärskar allt. Vörda likaledes det fullkomligaste inom dig själv, ty det är av samma art. Det är det inom dig som har allt annat i sin tjänst och styr ditt liv.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

« Lars Molin - Zoombie | Hem | Självcensurering, och… »

Myt kontra allegori

När jag var yngre och precis hade börjat bli allvarligt kritisk till både kristendomen och det andefattiga moderna samhället, blev det naturligt för mig att söka spirituella värden längre tillbaka i tiden. I nordisk förkristen tid närmare bestämt. I grundskolan hade man bara flyktigt nämnt Oden, Tor och de andra – ett ynka uppslag i historieboken tog upp ämnet, med en stor avskräckande bild på offren i Uppsala. Efter en så fattig genomgång är det inte konstigt att jag sedan dök huvudstupa ned i fornnordiska myter för att hitta någon typ av alternativ till det som erbjöds i ett land där allt fler McDonald’s-restauranger byggdes.

Sagt och gjort, många böcker om hedendom blev det – vikingar hit, drakskepp dit, valkyrior och runstenar om vartannat. Så kom det då till myterna: Oden hade kastat ögat i en brunn och hängt sig i ett träd, Tor kastade hammare omkring sig och klädde sig i kvinnokläder und so weiter. Att bara läsa det här som det stod var inte helt tillfredsställande; på sedvanligt postmodernt vis tänkte jag att de här myterna måste ha en djup innebörd, en esoterisk kärna som jag kunde bli varse bara jag knäckte den metaforiska koden. Så det analyserades och undersöktes i varje vers i eddorna och det lästes ur andras analyser (bl.a. Titchenell och någon herre vid namn Vikernes), och nog fanns det fog för misstankarna om att en djupare mening dolde sig bakom berättelserna – myterna visade sig faktiskt vara förvånansvärt genomtänkta, oavsett eventuella övertolkningars felmarginal. Mycket tillfredsställande … men bara på ett ganska strikt intellektuellt plan.

För var kom det sprirituella in? Det var inte utan att jag gärna ville leva ett lika meningsfullt och andligt rikt liv som mina förfäder, alltså att jag precis som de vill tro på Odens makt och Tors styrka. Men när jag väl hade sett deras symboliska värde, kändes det naturligtvis intellektuellt oärligt att tro på dem som något annat än just symboler. Jag hade alltså rationaliserat myterna och var mer eller mindre tillbaka på ruta ett, där det andligt tomma flåsade i nacken och den existentiella ångesten kom som ett paket på posten. Fullt så farligt var det inte, men principen kvarstår.

Egentligen är det hela inte så märkligt. Myten är ett sätt att kommunicera och vi kan jämföra den med ett språk, men skillnaden är ändå väsentlig. Anta att vi i vardagslivet har något vi vill förmedla, vi vill exempelvis göra någon annan medveten om att där borta ligger en sten. Vi har sedan länge kommit överens om en definition av vad en sten är och har gett det ett ord i vårt språk. "Där är en sten", säger man och pekar. När man däremot vill förmedla något mer komplext såsom verklighetens sätt att fungera, då blir det genast mer besvärligt. Vi kan förklara den genom abstrakta termer in absurdum, men problemet som då uppstår är att vi genom ett ogripbart språk tar oss allt för långt ifrån det vi vill förklara för att vi skall få oss en upplevelse av verkligheten som sådan. För när ett budskap överförs till ett språk med ord, så liksom "stelnar" meddelandet till statiska symboler, ett slags förenklingar, varpå delar av informationen går förlorad.

Det är här myterna kommer in. Det är väl ingen nyhet att liknelser gör det lättare att förstå något vi vill förklara, och ger oss en mer meningsfull upplevelse av detsamma, och myterna använder sig i förlängningen av samma princip. Man kan tycka att liknelser och metaforer gör saker och ting onödigt invecklat i stället för att förenkla, och det ligger visst något i det, men om man låter budskapet förmedlas via myter, så kommer vi närmare det som budskapet egentligen ville säga. Myten är nämligen den abstraktion med vilken vi kommer närmast den konkreta verkligheten, och detta har stor del i att ge oss mening i världen. Det är myten, med sitt spirituella värde, som gör att människor håller fast vid dess ritualer, egentligen oavsett vad dess abstrakta idéinnehåll har att säga. Abstrakt tänkande har annars en tendens att isolera oss från verkligheten och vice versa. För det är först när vi förklarar myten som en allegori som myten blir en abstraktion utan andligt innehåll. När vi däremot fortfarande ser myten som en berättelse, kan vi uppleva dess princip som något konkret.

Orfeus förlorar sin EuridikeDet var ungefär så här som C. S. Lewis uttryckte saken, och han jämförde med Orfeus försök att rädda sin hustru ur dödsriket: Euridike fick följa med Orfeus på vägen tillbaka upp, men under förutsättning att Orfeus inte fick vända sig om och titta på henne förrän de var framme. När de nästan var framme kunde Orfeus inte längre höra Euridikes fotsteg bakom sig, varpå han vände sig om och Euridike dras tillbaka till Hades. Sökandet efter sanningen genom logiskt tänkande går oss ur händerna när vi försöker; vi får sanningen bara när vi lever efter myten, för det är mytens funktion att vi skall göra det. Myten är inte skapad för att vi skall "knäcka" den, utan för att vi skall leva i enlighet med dess berättelser. Självklart har myterna en djupare mening, men det är knappast något som utövarna av dess ritualer reflekterar över. Jung besökte urinvånare i Afrika och frågade varför man utförde sina ritualer, varpå de svarade att man alltid gjort så – någon mer djuplodad anledning till varför hade de inte. För det är stor skillnad mellan att förstå en myt intellektuellt och att faktiskt leva den.

Om vi återgår till exemplet med de förkristna myterna, så möter de oss bara i form av text, en abstrakt form av kommunikation vi har svårt att uttrycka när vi inte längre lever i den kontext som de föddes ur. För mig är det inte tillfredsställande att plocka en myt och försöka klämma ut någon form av mening eller kultur ur den för mig här och nu. Myter är organiska och föds ur ett sammanhang, vilket Ted Kaczynskis upplevelser är ett gott exempel på:

"This is kind of personal," he begins by saying, and I ask if he wants me to turn off the tape. He says "no, I can tell you about it. While I was living in the woods I sort of invented some gods for myself" and he laughs. "Not that I believed in these things intellectually, but they were ideas that sort of corresponded with some of the feelings I had. I think the first one I invented was Grandfather Rabbit. You know the snowshoe rabbits were my main source of meat during the winters. I had spent a lot of time learning what they do and following their tracks all around before I could get close enough to shoot them. Sometimes you would track a rabbit around and around and then the tracks disappear. You can't figure out where that rabbit went and lose the trail. I invented a myth for myself, that this was the Grandfather Rabbit, the grandfather who was responsible for the existence of all other rabbits. He was able to disappear, that is why you couldn't catch him and why you would never see him... Every time I shot a snowshoe rabbit, I would always say 'thank you Grandfather Rabbit.' After a while I acquired an urge to draw snowshoe rabbits. I sort of got involved with them to the extent that they would occupy a great deal of my thought. I actually did have a wooden object that, among other things, I carved a snowshoe rabbit in. I planned to do a better one, just for the snowshoe rabbits, but I never did get it done. There was another one that I sometimes called the Will ‘o the Wisp, or the wings of the morning. That's when you go out in to the hills in the morning and you just feel drawn to go on and on and on and on, then you are following the wisp. That was another god that I invented for myself."


Fornnordisk myt har bara en intellektuell funktion för många i dag och är berättelser som inspirerar och ger oss en förståelse om vad man levde efter innan Ansgar kom till Norden. För dessa människor finns därför inte någon annan utväg för att få spirituell tillfredsställelse och verkligen hitta alternativ till den moderna "andligheten" än att skapa nya myter med koppling till vår situation som den är nu.
 
Enlil
14 juni 08 - 01:10
kommentera Enlil

Jag har genomgått liknande processer, men vad menar du egentligen med nya myter? Joseph Campbell är inne på samma tankegångar i sin “Transformations of Myth Through Time”, men jag får inte heller där någon riktig förståelse för vilken form dessa “nya myter” ska ta sig.

Till stor del är ju amerikansk populärkultur dagens mytologi i större utsträckning än någon bok-religion, så det handlar kanske helt “enkelt” om att bygga upp en alternativ motkultur, med arkaiska ideal men nya symboler?

Ensittare
16 juni 08 - 05:24
kommentera Ensittare

@Enlil: Ja, idealen bör nog vara arkaiska (de fungerar ju för att de är eviga); hur symbolerna sedan ser ut kan vara mer flexibelt, eftersom de bara har till uppgift att göra idealen meningsfulla för människor.

Jag skulle tro att de "gamla" myterna har sitt ursprung hos de visaste av prästståndet hos varje folk. De som tagit sig ut i naturen, suttit ned och kommunicerat med kosmos, för att sedan återvända till sin omgivning och berätta hur världen hänger ihop. Något liknande behöver vi i dag.

Jag tror t.o.m. att man kan ta Nazityskland som modernt exempel här: Hitler & c:o framför ett slags myter för sitt folk, varpå ett helt land lever enligt dessa. Problemet med exemplet är förstås att det hela understöds av propaganda och politik och inte bara en mjukt framväxande kultur, men det kanske är oundvikligt i dagar som dessa.

Ensittare
29 juni 08 - 16:56
kommentera Ensittare

@: Jag tror att mytens uppgift är att göra narrativ kultur av den träffsäkra logiken, så jag tror inte att det handlar om kanske-frågor, utan om kulturella och spirituella sätt att framställa ja- och nej-frågor.




  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008