Theodore Kaczynski:
En individ vars attityd eller beteende försätter honom i konflikt med systemet ställs inför en kraft som är för stark för honom att besegra eller fly ifrån, varför han troligen kommer att drabbas av stress, frustration, nederlag. Hans väg kommer att bli mycket enklare om han tänker och beter sig så som systemet kräver. På det sättet verkar systemet till förmån för individen när det hjärntvättar honom till anpassning.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

« Info: SNUS-möte i Göt… | Hem | Myt kontra allegori »

Lars Molin - Zoombie

Vi fortsätter Molinfesten med att damma av en nuförtiden bortglömd komediserie, som Molin producerade för SVT på 80-talet. Den består av tre delar och handlingen påminner mycket om "Den tatuerade änkan". Holger Jakobsson är en vanlig byråchef på Försäkringskassan, som bor tillsammans med fru och tre barn i en villa. På dagarna hasar han sig igenom möten, där jämställdhetsfeminister och flumföräldrar tjatar bort tiden och skriker om social rättvisa. På kvällen väntar han ut sin familj, med en fru som vänstrar på sidan om med en grek, och tre barn som vägrar att växa upp och alltid ber om pengar. Alla suger ut Holkers tid och energi, och förväntar sig att han ska försörja dem oavsett hur dem behandlar honom. Han är en arbetsslav och outtömlig bankbok åt en otacksam familj.

ZombieEn dag får Holger höra att han är en "jävla zombie". Trött på kontorslivet och alla problem där hemma, bestämmer han sig plötsligt för att sluta gå till jobbet och förse sin familj med pengar. Han eldar upp alla kontanter, kreditkort och obligationer. Med metspöet under armen tar han dagen som den kommer och låter andra människor ta hand om sina egna problem. Det dröjer inte länge förrän kaos utbryter och pengarna snabbt tar slut. När fru Doris förlorar frisörsjobbet och barnen slutar på sina praktikplatser och konstnärsprogram, inser familjen att den inte klarar sig utan Holger. Men kommer han att återvända?

"Zoombie" är en av de många tv-producerade serier som Lars Molin arbetade med under sin tid som regissör. Humorn är som vanligt alltid närvarande, denna gång mindre burlesk och mer lekfull. Scenerna utspelas inom en stram, lokal miljö, som förstärker intrycket av det monotona liv som Holger lever. De vardagliga medelklasscenerna är oslagbara, i det att dem så träffsäkert ramar in händelser som troligtvis pågår i miljontals hem runtom i Sverige just nu. Den hedonistiska ungdomen, slösaktiga hustrun, och arbetsdrogade mannen, cirkulerar ständigt i serien och utgör odödliga samhällsarketyper, kvarlevor från ett folkhem utan riktning och mål, som Molin driver med till sin spets. Holger förblir genom seriens gång en sympatisk karaktär, därför han är representativ för varenda hårt arbetande svensk i dag, som upplever att han eller hon ger allt, men bara får skit tillbaka.

Mor och dotterDet är inte svårt att dra paralleller till "Den tatuerade änkan"; Molin har valt att ringa in känslorna hos den lilla, ensamma människan i förhållande till hennes sociala omgivning för att peka ut växande samhällsproblem. Men till skillnad från den föryngrade mormorn som flyr släkten, är inte Holgers problem relaterat till hans ålder. Han är en helt vanlig familjefar som tröttnat på att bli utsugd. Molin skapar en fantastisk historia inom små ramar och låter Holger träffa en mängd personer, som på ett eller annat sätt också har hamnat utanför samhället och känner sig svikna. Identifikationen binder dessa samman och får dem att inse sitt värde som människa, kapabel till att skapa förändring tillsammans, men fast i ett ruttet system där de produktiva medlemmarna i samhället inte längre får sin röst hörd. Var och en har efterhand uppfunnit ett sätt att kringgå problemen för att fortsätta med sina liv.

"Zoombie" är en klartänkt, annorlunda serie som följer Holgers väg ut från utnyttjande till att hitta tillbaka till sig själv och sina drömmar. Genom att skala av hela sitt tidigare förflutna och möta livet med det inre lekfulla barnets röst, vägleds han genom små utmaningar och kritiska reflektioner över sin omgivning. Allting sker inom det sociala mikrokosmos som Molin är mästare att uppbringa. Tydligast är också här att den socialistiska ton som alltid präglat Molins filmer, här också genomgår samma kritiska filter och emellanåt uppdagar misslyckandena bland hippievänstern, flumpedagogiken, byråkratiseringen, den bortskämda ungdomen och den meningslösa jakten på pengar. Samhällsgrunden rivs upp genom subtila situationer och fångar bilden av ett hamsterhjul där alla långsamt äts upp, genom förväntningar och krav som innerst inne gör människor djupt olyckliga. I samma veva har vi förlorat förmågan och möjligheten att realisa oss själva och tro på våra drömmar.

VisionerHolger blir den anspråkslöse hjälte, som vågar trotsa hela detta maskineri och symbolisera en post-socialdemokratisk samhällsvision, där solidaritet och social rättvisa åter knyts an till de mest grundläggande aspekter av mänsklig existens, medan den gigantiska statsapparat som förser sina slavar med lönepapper, folkvagn och kontorsslipsar, slängs på härbärget och eldas upp tillsammans med alla brustna 70-tals ideal. Samtidigt rensar Molin ut bland vänsteridealen och kasserar alla dem falska illusioner som sönderfrätt och söndrat människornas vänskapsband. Han slår hål på flumungdomens livsattityd genom att skildra hur samhället skulle se ut om alla bara skulle ställa krav och vilja ha en massa saker, utan att bidra med något själv och skapa för andra. Han gör det inte som den gamla, vresiga gubben som slåss med käppen, utan som den brutala men empatiska realisten - den Molin vi känner från hela hans galleri av person- och samhällsskildringar.

Det finns ingenting direkt estetiskt som utmärker sig i den här serien. Skådespelarna är för det mesta vad vi kan förvänta oss av en tv-prodution, med undantag för Anders Nyström, som spelar Holger som om det verkligen var hans alterego. Och det är väl kanske det som gör den här serien till en sådan träffsäker och högst aktuell raritet: den talar direkt till tittarna och uppmanar dem att våga bryta mönster och skapa ett liv med nya förutsättningar och möjligheter. Holgers utvikningar från bourgeoisiens vardag är en äventyrlig metafor; vi ska inte ta den bokstavligt och sluta arbeta, men vi ska förändra våra prioriteringar och lära oss att följa vår inre röst. Det är genom kreativiteten och den grundläggande, lekfulla naturen, som existensen hämtar sin näring för att skapa ur drömmarna.
 
Gustaf ()
08 juni 08 - 16:24
kommentera Gustaf

Snuuuus, jag vill ha mera snus! Ja, jag vet att det är varmt med jag saknar er…

Patrik ()
18 juli 12 - 16:02
kommentera Patrik

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år sedan i början på augusti 1982.Den var kul och samtidigt dramakomisk TV-serie.En av skådisarna som var med i TV-serien Zoombie Joakim Schröder,som var långhårig,med lugg över ögonen med lite mustasch och skägg,han är min favoritskådis.




  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008