Om intentionerna fick styra
Göran Skytte – vänsterjournalisten som blev högerjournalist och troende kristen – skriver i dag i en ledare om det han kallar ondskans realitet: "Rent djävliga händelser" måste bero på något mer än det psykologiska eller de förutsättningar som omgivningen ger oss – det måste finnas en personlig ondska.
Det Skytte i princip försöker säga är att vi måste ta individuellt ansvar. Han reagerar på att folk har dålig disciplin och att man inte står för sina handlingar, utan med abstrakta formler försöker förskjuta ansvaret på ett kollektiv. Precis som Skytte menar att tron på människors goda sidor ger oss tron på deras onda, skulle vi nästan kunna översätta detta i termer om att människor kan vara ansvarsfulla eller också slöa drönare bäst lämpade som hönsgödsel.
Men bara nästan, översättningen haltar. Problemet är att hans ondska och godhet inte bara sätter regler för vilka intentioner vi får ha, utan sätter just fokus på enbart våra syften. Skytte skriver en artikel om ansvarstagande, men det finns få tankesätt som är lika ansvarslösa som hans: Skyll det på ondskan! Och den goda människan? "Jag menade ju bara väl!" Om det hade räckt att mena väl i denna värld utan att tänka på konsekvenserna vore det moderna Sverige – detta välviljans land – ett paradis utan några som helst mångkulturella problem att tala om.Men borde inte goda intentioner leda till goda handlingar och sedan, som en följd, till goda konsekvenser? De kan göra det, absolut, men denna etik sätter likväl fokus på en människas avsikt, inte hela vägen från intention till verkan. För om man i stället som idealist till exempel vill nå ända upp till en bergstopp, så är det inte bergstoppen i sig som är allt man tänker på, utan man planerar naturligtvis för hela vägen dit, vilket inbegriper den mentala inställningen (sinnelaget), påföljande handlingar och slutligen konsekvenserna ("målet"). Det innebär att binda samman dessa till en enhet. Sinnelagsetikern däremot nöjer sig – krasst uttryckt – med att sitta och vara god och hoppas att konsekvenserna av hans moraliska överlägsenhet leder honom rätt. Eftersom han inte ser längre än så, passar det honom väl att beskylla idealisten för "ondska" när helst det passar.
Skyttes eget exempel tar upp bland andra den ondaste av de onda, Adolf Hitler, som vi alla vet var ett riktigt svin, dödade femtielva miljarder judar och Gud vet vad. Konsekvenserna av Hitlers handlande var ju katastrofala, så hans intentioner måste ha varit illasinnade och vice versa. Ett otal biografier har försökt hitta orsaken till Hitlers ondska utan att riktigt finna den – men en fördold, mystisk ondskefull kraft måste likväl ha varit orsaken till allt det här. Med allierades efterkrigspropaganda är det lätt att bygga upp en demonisk bild av en fiende just byggd på dennes verkliga eller påhittade intentioner.
Hitler tänkte säkerligen på något hela annat än att vara "god". Konsekvenserna har vi dock aldrig fått se, eftersom Tredje riket gick under efter ynka 12 år, och dess mål låg längre bort i tiden. Det enda vi ser i historieböckerna är Tredje rikets metoder och dessas kortsiktiga följder, som sedan sätts i ett demokratiskt sammanhang, förstoras upp och förvrängs. Och det är just metoderna som sinnelagsetikerna älskar att hacka på – detta gäller så väl Hitlers som bergsbestigarens. Det gäller också den senaste tidens miljöaktivister (vi kan kalla dem livsstilsgröna), som blir fullkomligt hysteriska om man nämner att vi måste skära ned på befolkningsmängden snarare än att sitta och känna oss duktiga över att vi köpt ännu en grön produkt. Befolkningsminskning är en ond metod nämligen.Detta sätt att tänka har varit dominerande i vår del av världen åtminstone sedan Luther, som ville "tillbaka till källorna" (Bibelns intentioner), och i öst sedan buddhismen och andra senare varianter av hinduismen. Om intentionerna, som i det här fallet, dessutom är inriktade på det himmelrike som herr Skytte säkerligen trånar efter, gör det inte saken mycket bättre. Det är lätt att bli besviken på vetenskapen och därför söka sig efter "något annat", men var inte så urbota dum att du fäster blicken på naveln. Inget ont om sinnelaget som sådant, men i ett försök att övertyga Göran Skytte med flera, så kan vi se på saken så här: Att fokusera uteslutande på den lilla människans uppsåt och strunta i följderna, gör att vi får just konsekvenser som knappast inspirerar till vare sig gott planerande eller ens särskilt välvilliga avsikter.
