Arthur Schopenhauer:
Livet utan smärta har ingen mening.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

« Schopenhauer om liv o… | Hem | Jon Nödtveidt: Där dö… »

Defender - They Came Over the High Pass

Defender - They Came Over The High PassDet är med blandade känslor man emellanåt stöter på tidigare heavy metal som Judas Priest, Black Sabbath och Mercyful Fate - inte för att det är dålig musik, utan för att det har skett så mycket inom metalgenren sedan dess. Det går helt enkelt inte att känna samma uppskattning inför dessa band, som det gör när man drar igång Bathory eller Sacramentum. Snarare blir det en form av nostalgisk tillbakablick, även om det musikaliska innehållet i sig ändå upplevs som tidlöst och fortfarande håller måttet, jämfört med valfritt massklonat skräp som i dag spottas ut och marknadsförs som glamourprodukter. Av denna anledning är det väl sällan man överhuvudtaget befattar sig med retroband. Defender är ett sällsynt undantag.

Philip von Segebaden (Dawn) leder detta enmansprojekt tillsammans med assisterande musiker från bl.a. Afflicted. Det rör sig om klassisk tungmetall i den melodiskt progressiva traditionen; sångaren sjunger ljust och rent, musiken strömmar pompöst fram genom energiska fraser av den ledande gitarristen, och understöds av en lätt basgång. De majestätiska soloframträdandena speglar det utmärkta musikerskapet bakom den melodiska utvecklingen i musiken. Allting sköljs fram på ett känslomässigt elegant sätt och tar sällan udden av det musikaliska innehållet, som visionsmässigt påminner om romantisk poetik i Byron eller Keats' tradition. Emellanåt gör den dock det och då övergår upplevelsen till att bli en aning retrobanal.

Vad som tilltalar i det här albumet är energin, äventyrslusten och fantasirikedomen, som uppmålar en antik värld uppbyggd på heroiska värden som mod, styrka och lojalitet. Det är en extrovert, upptäcksresande andlighet, färgad av de klassiskt stämda solona, som bidrar till en känsla av oövervinnerlig och positiv maskulinitet. Man fångar världen i ett ögonblick och formar den efter vilja till utmaning. Det som sänker är kvarlevande rester av rockpassager där ackorden tjatar fram en tuggande, militaristisk rytm, men eftersom det är sent 90-tal vi pratar om, blandas givetvis det hela upp med en kaskad av typiska dödsmetallbryggor. Lagom passande, om vi minns vad von Segebaden gjorde med Dawn, d.v.s. en fusion av progressiv rock och black metal-estetik. Jag kommer inte att spela den här plattan ofta på stereon, men för att vara ett modernt heavy metal-band som tar sina musikaliska rötter på allvar och för en gångs skull även har någonting meningsfullt att säga oss, är detta ett fräscht, uttrycksfullt och skickligt bidrag, som höjer sig över 99 % av all dynga som klassas "metal" i dag.

3. High Himalayan Valley
4. Summit Day (Instrumental)
 



  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008