August Strindberg:
Genom att försöka det "omöjliga" når man högsta graden av det möjliga.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

« Heidegger och nihilis… | Hem | Kristendomen och den … »

Livet är krig

Evigt krigJag är trött på människor som lever sina passiva liv genom ursäkter. Det finns inget mer bedrägligare och patetiskt än att ge upp alla drömmar och sedan skylla sin egen otillräcklighet på externa faktorer ("jag var full", "min flickvän lämnade mig", "jag kan hamna i fängelse", "det kommer aldrig att fungera"). Sluta ljuga för dig själv; du är rädd. Sanningen är att det sällan är omvärldsliga faktorer som får oss att ge upp. Istället är det ett bräckligt ego som försöker att dölja sitt eget tillkortakommande. Så fort vi bryter kontakten mellan våra ideal och verkligheten, förvandlas de förstnämnda till ett mentalt fängelse, som håller oss tillbaka från omvärlden och intalar oss att allting blir bra, bara vi sitter ner, rullar tummarna och väntar på att någon gud ska komma ner och trolla fram förändring. Verkligheten knackar på dörren: dags att växa upp.

Ingen lovade dig att livet skulle bli rättvist. Faktum är att rättvisa, så som den framställs i vårt samhälle, är en illusion, och endast en fåne vill att alla människor ska behandlas lika. Nihilismen säger oss att livet i sin essens är kamp, och ofta en orättvis sådan. Vår tid präglas av en kollektiv rädsla inför detta faktum och därför försöker vi ersätta verkligheten med en falsk, konstruerad sådan där lidande, våld, makt, ojämlikhet, död och förtryck blir moraliska ondskor. Vi tror oss kunna smita undan allting som skadar eller gör oss ledsna. Om vi bara undviker det som oroar oss, resonerar vi, kan vi skapa ett liv där vi alltid är glada. Lögner. Nästa dag vaknar vi upp med ångest; miljontals människor svälter ihjäl, politikerna ljuger för oss, vännerna sviker, skogen dör och det regnar ute. Då stelnar vi åter igen och försöker att sova om, utan att någonsin få ro.

Jag vill att människor ska sluta leva i oro och ängslan. Jag vill att dem ska resa sig upp ur skiten och sluta gnälla, sluta klaga, sluta ursäkta sig och sluta dölja verkligheten. Ett liv av ursäkter leder till ett liv i passivt slaveri. Slavar tjänar pengar, social acceptans eller moraliska trosuppfattningar. De utgör den ignoranta skara människor som dyrkar skuggbilderna i Platons grotta och tror sig skåda verkligheten. Hade vi släppt in endast en gnutta solljus, hade dem bränts ihjäl, för dem kan inte hantera sanningen. Denna världsdistans uppstår så fort vi säger "nej" innan vi har tagit oss an en idé eller uppgift och därefter utvecklas passiviteten till en livsstil av förnekelse. Ingenting är längre möjligt eller värt att ägna sin energi på. Vi kan lika gärna dö, men eftersom alla moderna människor är rädda för döden, vågar dem inte begå fysiskt självmord, så istället dödar dem sin själ och vilja till kreativitet.

Ordinary people. I hate them. An ordinary person spends his life avoiding tense situations. A repo man spends his life getting into tense situations. Let's go get a drink.

- Bud / Repo Man

Vi definierar vår själ som en livsande; en metafysisk inre vilja. Den är vår inre drivkraft till att bryta subjekt/objekt-dualismen och övergå till att bli ett kontinuerligt, mentalt subjekt. Världen blir vår representation; ett expansivt område där vi utagerar våra passioner, drömmar och ideal. Detta betyder inte att ditt ego är din verklighet, utan att du skapar världen samtidigt som du tolkar den, enligt universums rådande språkmönster, som begränsar vad som är möjligt och inte möjligt. Dessa mönster "existerar" inte; du kan inte finna dem i naturen eller någon annanstans. De är abstrakta meta-lagar och vi upptäcker dem efterhand som vi skaffar oss livserfarenhet. Vi märker att det inte går att flyga genom att flaxa med händerna, att vi inte kan tänka utanför logikens område, eller att människor dör när dem blir gamla.

MortalitetAccepta verkligheten så som den är, säger nihilisten, och du blir då redo att kasta av dig dina ursäkter, dina tidigare misslyckanden, din självdramatik, ditt besinningslösa ego, och upptäcka den inre själsliga ron som nihilismen erbjuder. Tänk efter; vad spelar det för roll att hela tiden upprepa negativitet i en oändlighet? Det är som att se på TV, spela videospel eller valrösta; vi överlåter vår kreativitet på en sorts yttre, extern kraft som egentligen inte existerar. Vem tror du ska leva ditt liv åt dig? Vem ska rädda ditt samhälle, uppfylla dina drömmar och få dig att älska och bli älskad, om inte du själv? Sluta ljuga och bedra dig själv. När du väl ligger ensam under natten och tänker över ditt liv, finns det ingen och ingenting som kan eller kommer att hjälpa dig. Du står på egna ben och tvingas ensam fortsätta din livsvandring.

Ett liv i självömklig passivitet är långsam död. Möt dig själv och anslut dig sedan till omvärlden. Lev för att skapa och förändra. Dö för att lämna över dina drömmar till våra efterkommande. Jag betonar skapandet, därför livet blir inte bättre av musik, böcker, filmer eller andra hobbyintressen. Jag älskar konst, men jag inser också att mitt liv inte förändras för att jag läser Faust, lyssnar på Bruckner eller ser på Ingmar Bergmans filmer. Verkligheten förblir densamma när tonerna tystnat; det är livet som ekar av tomhet, av Intet. Stäng av en stund och lyssna till tomhetens musik - och lär dig att älska den, för det är din slutgiltiga och sanna vän. Utifrån den grunden kan du börja engagera dig i världens vara; skriva, rida, formge, organisera, hetsa, passionera, poetisera och komponera. Du programmerar världen genom att aktiva dess funktioner och binda programsatser samman till nya kombinationer. När du slutar skriva kod och förväntar dig att någon annan ska starta ditt program, attackeras din förmåga av virus och självdör. Självdöd är nihilismens antites.

Förstår du världens gång? Inser du dess obeskrivliga skönhet, trots all smärta och sorg? Vågar du nu omfamna den, inte i frånvaro av rädsla, utan trots att du är rädd? Endast du kan styra ditt liv mot dina drömmar och realisera dem. Snubblar du över stenar och hinder? Tough shit; det finns slutgiltigen ingen där än du själv som kan resa dig upp och tvinga dig till att fortsätta. Jag vill inte se dig klaga, gnälla eller skylla ifrån dig om du misslyckas. Jag skriver inte detta för att jag tycker illa om dig, utan för att jag har sett och känner för många goda människor som slukats upp av depression, ångest, fatalism, förvirring och självdramatik. När dem ber mig om hjälp, räcker jag dem deras svärd och puttar ut dem på slagfältet, trots deras böner och skrik, för att jag innerst inne älskar dem och därför tror på deras vilja till transcendens. Dem som går under blir föda för korparna.

Ack, döden är en faslig björn,
han kräver livet varje timma;
en tätting och den stolta örn
dem måste samma våld förnimma;
allt suckar för Naturens lag.
Men Bacchus ler, likså gör jag.

C.M. Bellman / Ep. 19 / Fredmans sånger

Låter det otäckt? Livet är otäckt, dags att vänja sig. Om du älskar existensen i sin helhet och fulländing, lär du dig även att inte bara acceptera dess grå och mörka avgrunder, utan dyrka dem och leva sida vid sida med det som skrämmer dig. Det hetsar dig till äventyr, spänning, intensitet och verksamhet. Det gör livet rikt och utmanande. Det var detta Bellman försökte säga genom sina visor, men som tyvärr blev stigmatiserat pga. kristen dogmatism: människans existens är en lina spänd mellan Fröjas tempel och Stockholmskvarterens skitiga trottoarkanter. Vi är evigt dömda till livstörst och vår största lycka är att bli berusade. Dem som super sig fulla inser att livet är berusning och att berusning är livet. Slavar är rädda för berusning och vill göra andra människor till nykterister. Men trots våra skilda livsvägar möts vi slutgiltigen alla i graven. Livet är en temporär kamp som uppehåller oss innan vi dör.

Existentiell nihilismJag vill därför aldrig mer höra ursäkter. Det finns inga godtagbara ursäkter för att alltid ge upp. Om du vill bli tagen på allvar så måste först lära dig att ta dig själv på allvar. Det är färdiglekt i grottan. Jag och alla andra nihilister i detta avlånga land har tröttnat på era vallöften, era byråkratiska schemajobb, era talanglösa idoler på TV, era förgiftade ideologier och brutna känsloliv, och vi kommer aldrig att acceptera eller buga för ert sätt att se på och leva livet. Ju mer ni fjättrar er i grottan, desto mer solljus kommer vi att släppa in genom persiennerna, och vi slutar inte för att ni skriker av smärta när ljuset slickar ert kött och samvete rent. Smärta är rening och uppvakning. Därför riktar jag mig till Dig och alla dem som fortfarande är slavar under egot: bryt dig fri och realisera dig själv, innan det är för sent. När du är död är loppet kört. Du måste greppa livet här och nu om du inte vill bli ännu en hjärndöd idiot i ännu ett gigantiskt hamsterhjul för dem som inte tänker och inte vågar agera. För varje idé du har; utveckla den. För varje uppgift du får; realisera den. För varje dröm du tror på; gör den till sanning.

Nu finns det vissa som säger: "Men den moderna världen är så vansinnig och hemsk". Ja, det är den - och var glad för det! Nu har du chans att visa vad du går för som människa. Vi lever inte i en tragisk värld; det är människor som har en tragisk inställning till världen. Vi behöver inte fler personer som svärtar ner vardagen med sina undergångsvisioner. Om så hela vår planet skulle gå upp i eld och lågor i morgon, skulle du finna mig och alla andra nihilister ute på slagfältet. Den sanna förloraren är den som redan bestämt sig för att allt är hopplöst. Därför vill jag inte höra att "samhället är våldsamt" eller att "klimatet inte kan räddas". Om du använder dessa som förevändningar för att axla världens börda och inte agera, är det du som är bortom räddning - och då förtjänar du varken min eller andras respekt.

Vill du bli respekterad? Upprepa detta för dig själv tills du förstår dess innebörd och bli sedan en av oss:

Jag är en krigare med svärdet i hand.
Jag riktar min tro mot drömmarnas slott.
Jag erkänner men vägrar ge vika för motstånd.
Jag går genom eld för att bli starkare.
Jag förändrar världen genom att svinga mitt svärd.
Jag stirrar döden i vitansiktet, och döden stirrar in i mig.
Jag riktar alltid min blick mot horisonten, och där står mitt hem.
Jag rider för evigt mot och genom drömmarnas värld, fastän jag aldrig når fram.
Min kropp ska en dag dö, men det jag lämnar bakom mig lever för evigt.
 
Naturlig ()
02 maj 08 - 04:23
kommentera Naturlig

Helt underbart. Jag har begrundat varenda hörn på denna sida och även fast det finns så oändligt mycket guld här så var detta det bästa jag läst. Kan inte beskriva det med ord, fantastisk artikel som varken man vill det eller inte bankar in livslust i en tills det stannar där inne. Jag skulle kunna sitta här mycket längre och skriva komplimanger men det finns saker jag hellre vill göra, jag vill leva livet, jag vill visa vad jag går för och jag vill nå mina drömmar.

Maximus ()
06 maj 08 - 06:23
kommentera Maximus

Jag är helt mållös.

Stil
18 maj 08 - 04:29
kommentera Stil

Enastående artikel!

(Jag instämmer med “Maximus”, “Jag är helt mållös”)

Gustaf ()
19 maj 08 - 16:27
kommentera Gustaf

Ja den var verkligen bra, ett slag i ansiktet skulle man kunna säga. SNUS förblir en av mina absoluta favoriter på nätet, har lärt mig massor här, betyder mycket för mig!

Tusen tack för SNUS!!!

Hopplös? ()
10 augusti 08 - 16:56
kommentera Hopplös?

Jag beundrar detta verk, dock vill jag skriva om min egen situation i förhållande till budskapet.

Jag erkänner att jag är en sådan "San Förlorare" som du skriver om i sista stycket.
Jag har läst dikten du skriver att sådana som jag ska läsa för att bli respekterad, flera gånger. Vist kan jag ha misupfattat, men jag tror att jag fattar innebörden.
Jag lyckas dock inte se bort från meningslösheten i nest sista raden ("Jag rider för evigt mot och genom drömmarnas värld, fastän jag aldrig når fram.") Varför fortsätta rida när du aldrig når fram? Varför inte stanna up, erkäna det faktumet och sedan bara ge up detta “sisyphos arbete”?

Samtidigt inser jag tack vare verket att min ovilja att kämpa och min värdelösa attityd bara kommer göra min existens änu mera odräglig än vad jag redan upfattar den som.

Jag är jupt påverkad av verket. Medans jag skriver detta så väger jag mentalt mellan min vanliga hopplöshet och alt vad det skulle inebära att bara lämna den bakom mej. Jag känner nu att jag vill förbätras,att jag vill kunna göra något av den tid jag har. Men alla mina tidigare misslyckade ansträngningar leder mej på fel tankar om och om igen.

Ursäkta att jag gör precis det du propagerar imot genom at skriva detta som kan uppfattas som gnäll, men jag kände ett starkt behov av att utrycka hur din skapelse visat mej dörren som kan leda till så mycket, även om jag inte öppnat den och klivit igenom ännu.

Om det var opassande av mej att skriva allt detta, så förlåt.

Traditionalist () (Webbadress)
10 augusti 08 - 17:16
kommentera Traditionalist

Hopplös: Du ger ett ynkligt intryck, och det skriver jag inte för att håna utan för att det berör. Du måste helt enkelt försöka resa dig ur din misär, om inte annat så med hjälp av hat (som i sinom tid kan övergå till ngt sundare).

Charlotte
04 mars 09 - 05:04
kommentera Charlotte

Finner inga ord.
Bra skrivet.

Danjo
15 november 09 - 07:28
kommentera Danjo

Ja, mycket tänkvärt. Ska fanimej skicka länk hit till några utvalda vänner. Och det är sällan jag skickar länkar. Men det är också sällan jag blir imponerad.

Jag
23 november 09 - 09:29
kommentera Jag

Det var bättre förr. Kom tillbaks Alexis?

Johan
10 mars 10 - 13:32
kommentera Johan

Helt fantastiskt, skriv en bok.

Malacoda ()
05 maj 10 - 07:09
kommentera Malacoda

För att citera hon som syr sina egna kläder, minns fan inte vad hon heter men “Det gör ont, det gör ont, det gör ont” att läsa det du skriver. Dina ord är som fenixtårar för en trött, depraverad och förlorad hjärna. Tack

Johnny ()
31 augusti 10 - 19:36
kommentera Johnny

Right on, the way to go, :-)

EA
07 oktober 10 - 12:20
kommentera EA

Fantastisk artikel!

För att kunna leva i världen, måste man befria sig från den!

plutten
10 oktober 10 - 11:00
kommentera plutten

bra skrivet men i längden
funkar det inte för vissa.
för mycket motgångar bara.
du måste man ha en kulspruta
för att klara sig.
eller en hög med pengar.
man kan aldrig ändra på andras åsikter
och inte heller på sina egna.
är man inte accepterad så är man inte det.

antingen är man för smart
för att passa in eller
så är man för dum.
man skall vara exakt lika det är det.
ha samma värderingar osv
annars passar man inte in
eller se något normal ut eller attraktiv.
180 cm lång =respekt
är man man 170 cm lång smal 60 kg så
måste man vara otroligt begåvad socialt för att passa in.
om man inte bor i japan då.

fast ändå är det alltid roligt med text som visar total överlägsen
stil som går över allt annat inga hinder finnes alls.
jo det är för stunden riktigt lyftande.
man blir som en stålman för stunden haha

Jonatan
02 april 12 - 05:47
kommentera Jonatan

Jag är hemskt nyfiken på vad målningen föreställande en ensam vandrare går under för namn. Någon som har ett svar?

Bollibollpop
01 september 12 - 15:29
kommentera Bollibollpop

Pubertalt och töntigt. Din tolkning av nihilism är en filosofisk styggelse av rang.

Fridens liljor.

/Bollibollpop

En eller fler kommentarer inväntar godkännande.




  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008