Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 4731

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 4732

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 178

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 179

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 179

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 179

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 180

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 141

Deprecated: Function split() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 142

Deprecated: Function ereg_replace() is deprecated in /home/kontinual/web/anus.com/tribes/snus/pivot/pvlib.php on line 2100
Heidegger och nihilismens metafysik
 
 
Johann Wolfgang von Goethe:
Vi är slavar under sakerna runt omkring oss.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

« Bach på svenska | Hem | Livet är krig »

Heidegger och nihilismens metafysik

Livet slutar inte "lyckligt". Men det är lyckligt att det får ett slut.

- Hjalmar Söderberg

Introduktion: Nihilismen som tidsligt fenomen

Guds dödNog har sagts om moderniteten som en tid av moraliskt förfall och dogmatisk dekonstruktion. Trots att alla flanörexperter och hobbyfilosofer ideligen ska upprepa Nietzsches utrop om att vi har dödat Gud, verkar få eller ingen ta ställning till innebörden av detta utrop, ännu mindre försätta sig i ett tillstånd av reflektion över vår egen omedelbara tillvaro, så som den framträder för oss på 2000-talet. Det hela stinker ironiskt nog av ännu mer tomhet och rädsla; vi gömmer oss bakom klyschor och teaterspel, som om vi, trots vår odrägliga existens, aldrig ville växa upp. Det är dags att kasta av skynket och sluta gömma sig. Det är dags för nihilismen att åter göra sitt inträde på scenen - och denna gången för att stanna.

Alla människor i dag pratar löst om samtidens meningslöshet och tomhet, gärna som abstrakta konstanter, utan egentligen reflektera närmare över vad de diskuterar. På bussen kan man få höra av de äldre: "Det finns ingen moralisk grund längre, ingen hyfs". "Nej", svarar den andra, "det liknar ingenting alls". Några bortskämda ungdomar springer förbi kassan och sladdrar löst: "Fan, jag är så jävla seg, orka gå till plugget och dega hela dagen". Kanske råkar man spatsera förbi en kostymklädd banktjänstemän på vägen till torget, som knappar på en parkeringsautomat och uttrycker sin ilska över maskiner, som är designade av kompetenta idioter: "Det var ju själva...20 kronor i...och så händer ingenting mer...vad fungerar i det här samhället?". Vad alla dessa "utbrott" har gemensamt är att de gör anspråk på att föregripa något universellt och allbetydande, nästan som en principiell sanning om vår tid, fastän vad de egentligen menar och syftar på är något tämligen vardagligt och nästintill banalt. Vi pratar om Guds död, samhällets förfall och världens undergång inom vardagliga kontexter, men vad vi de facto ger uttryck för är inte något så stort och allomfattande. Tvärtom går vi lös på etiska diskurser ("Varför kan folk inte längre köra bil som de ska?"), mindre irritationer ("Oljepriset har höjts, nu håller det snart inte längre") och rentav banala poängteranden ("Svenska kyrkan tappar medlemmar, var finns religionen i vårt samhälle?").

Vi uppehåller oss vid dessa vardagliga diskurser, inte för att det inte finns någon djupare tragedi och tomhet bakom vår moderna existens, utan för att vi vägrar bryta tillvarons offentliga mönster. Vi är rädda för vad som finns bakom den, eftersom vi ständigt anar dess avgrundsdjupa gap. Ingen vettiga människa söker sig medvetet mot tomheten, resonerar vi, så därför trivialiserar vi den genom att tillskriva den sociala epitet, som i dag blivit stående repliker var vi än befinner oss. Är detta en skymf mot våra existentalister, som betonade modernitetens ångest och meningslösa tillvaro? Nej, det är ett tragiskt bekräftande av detsamma. Av samma skäl döljer sig någonting fruktansvärt patetiskt bakom postmodernister, som spelar viktiga genom att citera samma gamla passager ur Nietzsches senare verk och döma ut vår tillvaro som "antikrist" och "utan objektivitet". De spelar på rädsla därför att deras ogenomtänkta reciteranden föregås av den faktiska innebörden av vad de pratar om.

Gud dog, ja, men det handlar först och främst inte om Gud som metafysisk företeelse. Gudlöshet fanns redan på medeltiden bland dem som vägrade tro på en transcendent gudomlighet. Guds död är inte en optimistisk hyllning till ateism. Guds död är en tragisk händelse i Västerlandets epok. Den symboliserar moralvärldens fullständiga nedbrytning, idealens utblottning och det gudomliga fundamentets söndervittring. Implikationerna går djupare än så. När Gud dör, dör även myten, och det är myten, enligt Nietzsche, som är den kreativa essensen till en rik kultur. Vi beklagar detta tillstånd, innerst inne, men människor som inte greppar innebörden kommer heller inte att sörja, utan sorglöst uppfatta det hela som ett reklamerat förslag till modern ateism. Samma människor befinner sig ironiskt nog i det allra största och djupaste av vakuum, eftersom deras existens och moraliska vägledning är en reaktion på något de påstår sig förneka. De lever på negationer och "anti-sanningar". Är objektiv sanning en omöjlighet, är ingenting sant. Är Gud död, är all religion död. Är kulturer upplösta, finns det ingen homogenitet. De är moderna slavar, utan att ens veta om det.

Nihilismen som metafysik

Men för Nietzsche är modernitetens tomhet ett tillfälle för konstruktivt återuppbyggande av nya värden som utmynnar i Zarathustras ideal om övermänniskan, något som tyvärr ligger utanför området för den här artikeln. Vad är då poängen med att åter fastställa det som redan är givet, d.v.s. modernitetens tomhet och ångest? Är det inte att falla i samma grop som de ytliga postmodernisterna och hoppa på sömntåget, som tar oss varthän vi än anser oss kunna fly undan vår existens' absoluta meningslöshet? Vi nämnde nyss Nietzsche och vi gör detta för att poängtera att tomheten inte är en sista hållplats, utan snarare en förutsättning för att bilda nya värden inför en ny tid. Tomheten är någonting vi ska transcendera. Eller är den det?

Martin HeideggerMartin Heidegger svarar oss: Nej, tomheten, eller Intet, som han använder som begrepp, är inte blott ett temporärt och tidsligt fenomen. Intet är en metafysisk realitet. Vi pratar alltså här om en sorts nihilistisk metafysik, som bejakar det vi ofta pratar om men aldrig riktigt kan beskriva eller sätta fingret på vad det är. Vetenskapen nämner det ständigt: "det som inte finns". Vad exakt är det som inte existerar? Icke-existensen, uppenbarligen. Hur föregriper vi det icke-existerbara? Och hur skulle man kunna prata om Intet - det karaktäriseras ju just av det faktum att det inte är, d.v.s. att det är negationen av existens, eller varat. Men Heidegger har en egen förklaring på problematiken. Han utvecklar en egen metafysik kring Intet och varat, och klargör dessa begrepp som fundamentet bakom vår existens och tillvaro.

Tanken är enkel: För att något ska kunna existera, måste vi kontrastera det mot sin antites, d.v.s. icke-existensen. Heideggers metafysik går i grundläggande drag ut på det till synes omöjliga uppdraget att försöka definiera och beskriva Intets väsen och plats i vår mänskliga tillvaro. Problematiken är uppenbar: Intet kan omöjligen vara den rena negationen av varat, eftersom det skulle innebära att vi trots allt postulerar dess existens - och det skulle vara paradoxalt att påstå att Intet existerar i den vanliga bemärkelsen, precis som träd, sjöar och berg. Intet är just icke-existens, men samtidigt inte negationen av existens. Heidegger löser problemet genom att postulera att Intet i själva verket är den grundläggande metafysiska företeelsen bakom varat, d.v.s. all existens, inklusive vår tillvaro. Intet är på samma gång icke-existens och grunden till allting som möjligen kan existera.

Men eftersom vår tillvaro alltid är en del och föregrips av Intet, innebär detta att vi både befinner oss inom varats och Intets domäner. Med andra ord: vår tillvaro transcenderar varat och föregrips av Intet. Heideggers slutsats når nu sin kulmination: Det är slut på allt prat om tomhet som någonting typiskt modernt. Tomheten är inte frånvaron av Gud, eller någonting annat. Tomheten är alltings ursprung. Den har funnits och kommer alltid att finnas ibland och med oss. Intet är en evig, metafysisk realitet. Nu kommer våra uppmärksamma läsare att ställa sig frågan: Men om vår tillvaro ständigt övergränsar mot Intet, borde vi inte då ha kunskap om Intet? Heideggers svar är: Jo, det borde vi, och det har vi också. Hur? Genom ångest:

I ångesten - så säger vi - "känns det hemskt för en". Vad betyder detta "det" och detta "en"? Vi kan inte säga, vad det känns hemskt inför. Det känns så på det hela taget. Alla ting och vi själva försjunker i en likgiltighet. Detta dock inte i betydelsen av ett blott försvinnande, utan i själva bortryckandet vänder de sig mot oss. Detta bortryckande av det varande som helhet, som i ångesten tränger mot oss från alla sidor, gör oss beträngda. Det finns intet att hålla sig till. Blott det - detta "intet" - blir kvar och kommer över oss - i det varandes undanglidande.
Ångesten uppenbarar Intet.

Martin Heidegger, "Vad är metafysik?"

Och vem har stiftat närmare bekantskap med ångest än just den moderna människan (i alla fall om existentialisterna får bestämma)? Intet är alltså den metafysiska grunden för varat, och tillvaron, som är en del av varat som helhet, innesluts i Intet och överbryggar därmed varat - eller som Heidegger uttrycker det: "Att gå utöver det varande tillhör tillvarons väsen." En andra frågeställning dyker nu upp: Om vår tillvaro ständigt transcenderar varat och föregrips av Intet, och ångesten är det enda som blottlägger en direkt medvetenhet om Intet, gör inte detta automatiskt ångest till något generellt förekommande? Är inte ångest i själva verket ett sällsynt tillstånd i människans medvetande? Hur kommer det sig att vi inte ständigt känner av "närvaron" av Intet?

Heidegger svarar: För att vi förlorar oss i varat. Detta är inte svårt att föreställa sig i mer konkreta situationer. Vi sitter på tåget och försvinner in i samtal, musik och förbipasserande landskap. Vi sitter i skolbänken, i föreläsningssalen eller på jobbet, och trummar otåligt med pennan på bordet, i väntan på - bättre tider? Nej, vi försvinner in i varats väsen därför att det är en trygg och lättillgänglig tillvaro, fastän denna tillvaro samtidigt döljer en annan fasad, den av Intet. Heideggers metafysik är kanske den som närmast anknyter till nihilismen, inte som en nietzscheansk analys av moderniteten eller en outsäglig gudlös värld utan moraliska fundament, utan som en faktisk metafysisk entitet. En radikal, förvånande och kanske samtidigt skrämmande tankegång, eftersom den antar att vår tillvaro ständigt präglas av och egentligen utgörs av en total och endast ångestbegriplig tomhet.

Nihilism för oss - i dag, i verkligheten

Mycket kan sägas om Heideggers metafysik. Oavsett om vi väljer att förneka eller bekräfta Intets realitet, ställer Heidegger oss inför ett par kritiska problem:

Konstruktiv, maskulin nihilism- Hur kan vi prata om någontings vara, utan att anta någontings icke-vara?
- Vad är känslan av tomhet inom oss; är den illusionär, d.v.s. bedrädlig, som i det offentliga samtalet, eller är den en metafysisk upplevelse?
- Varför skulle nihilismen uppenbara sig just i vår tidsepok? Är det inte troligare att nihilismen alltid har existerat och präglat vår existens?

Trots det vågade utspelet, om vi betänker att Kant c:a två sekel tidigare hävdade att all form av metafysik är bedrägeri, är Heideggers filosofi en existensinriktad sådan. Metafysikens abstrakta begreppsapparat överskuggar inte dess betydelse; vad vi uppelever under ångest är sanningen bakom tillvaron. Ångest är befrielse. Detta är ett konstruktivt, pragmatiskt och i det stora ett heroiskt ställningstagande, som kanske ännu mer än Nietzsche griper an modernitetens meningslösa tillvaro på ett handfast men subtilt sätt. Tomheten ska inte skrämma, den ska fascinera och beundras. Bakom alla "pånyttfödelser" av ett arkaiskt förflutet (nynazism, nyhedendom, nykristendom etc.) finns en konstruerad fasad som tar ett steg bakåt i rädsla inför Intet. De bejakar inte Intet, de flyr från det - men ju mer de flyr, desto närmare bekantskap stiftar de med det oundvikliga.

Det är här som vi även kommer till slutpoängen med denna artikel. Alla fånar som i dag springer omkring och antingen försöker dölja Intet genom att bagatellisera det i ironi, eller räds dess realitet och fruktar dess väsen, tillhör vår tids slavar. De är slavar under sina föreställningar om hur vår tid ser ut och utvecklas. Det är en rädsla inför moderniteten. Precis som Nietzsche ville få oss att transcendera meningslösheten och utnyttja den som ett kreativt redskap för en återfödelse av en fascination av existensen och estetiken, uppmanar Heidegger oss att kasta av den introverta och ohälsosamma självupptagelsen med att neurotiskt fastna i Intet, som ett skräckinjagande fenomen. Intet är inte bara naturligt, säger Heidegger, det är själva murverket bakom vår tillvaro.

Det är dags att sluta förkunna Guds död och världens undergång. Oden rider på Sleipner in i en ny tid, och under tiden kommer han att framträda i ny form. Endast vår kreativitet sätter gränserna. På grund av vår fascination med det förgångna har vi glömt bort det mest uppenbara: vi skapar inte längre, utan försöker desperat rädda vad som än finns kvar av våra dammiga, historiska gudabilder. Därför arkiverar och katologiserar vi livet i stället för att leva det. Om vi synar vår tillvaro, inser vi genom ångesten som detta framkallar att Intetgörelsen redan är befäst genom Intet. Vår tid, utav all tider, bör präglas av en heroisk uppstigning från misären, lidandet och moraliteten. Vår tid att gömma sig bakom teaterns draperier är över. Blicka ut över världen och älska den i sitt fullständiga vara - och fullkomliga tomhet - för att ställa dig själv frågan: "[V]arför är överhuvud taget det varande och inte snarare Intet?"
 
Maximus ()
23 april 08 - 10:06
kommentera Maximus

Tack! Applåder! Underbart!

Frostwind
24 april 08 - 02:59
kommentera Frostwind

Ja, jag kan endast hålla med Maximus.

Jag kommer ihåg hur du, Alexis, första gången räddade min arma ande, när jag en kall natt halkade in på SNUS artikelarkiv. Du och Ensittare utgör en sista bastion mot modernismens galenskap, och för det är jag er evigt tacksamma.

Ur askan reser vi oss, med heroismen i våra hjärtan. Gråbens följe vandrar åter fram.

Dennis
24 april 08 - 04:42
kommentera Dennis

Mycket bra och intressant! Det var en aha-upplevelse att läsa

Traditionalist () (Webbadress)
24 april 08 - 14:42
kommentera Traditionalist

Fantastiskt bra skrivet, som alltid.

Andreas Törner (Webbadress)
24 april 08 - 15:19
kommentera Andreas Törner

“Bakom alla “pånyttfödelser” av ett arkaiskt förflutet (nynazism, nyhedendom, nykristendom etc.) finns en konstruerad fasad som tar ett steg bakåt i rädsla inför Intet.”

Om den satsen skall bli meningsfull så får du nog definiera begreppen. “Nynazism” kan betyda vad som helst. För mig är nationalsocialism (“nynazism” är för mig ett icke-begrepp, men jag antar att du syftar på nationalsocialism i vår samtid) så är det en politisk metod och en syn på mänsklig psykologi – den har inget med metafysik om ‘varat’ att göra. Det handlar helt enkelt om accepterandet av människans natur och agerandet därefter. M.a.o. flyr jag inte från något bara för att jag accepterar och förstår Hitlers observationer.

Annars en bra artikel. Jag gillar formuleringen:
“På grund av vår fascination med det förgångna har vi glömt bort det mest uppenbara: vi skapar inte längre, utan försöker desperat rädda vad som än finns kvar av våra dammiga, historiska gudabilder. Därför arkiverar och katologiserar vi livet i stället för att leva det.”

K.Vesonius
01 maj 08 - 14:58
kommentera K.Vesonius

Lysande skrivet, och Odens återtåg kan man höra här på http://www.eddan.net komponerat av vår tids Wagner, d.v.s Mats Wendt.

K.Häger ()
12 maj 08 - 22:47
kommentera K.Häger

Jag gillar din artikel väldigt mycket. Men jag hakar upp mig på följande:

“Ångest är befrielse. Detta är ett konstruktivt, pragmatiskt och i det stora ett heroiskt ställningstagande, som kanske ännu mer än Nietzsche griper an modernitetens meningslösa tillvaro på ett handfast men subtilt sätt.”

Jag tvekar till att tillskriva Heidegger ovanstående, eftersom ångesten, enligt H. själv, inte visar sig förrän världen temporärt slutar fungera d.v.s. du inte kan fly in i den över huvud taget längre, och du på så vis blir förlamad eftersom du inte längre kan vara genom att agera med (tingen i) världen. Du kan således inte hålla kvar vid denna ångest länge eftersom du skulle svälta ihjäl om du gjorde det.

Alltså är det genuina sättet att förhålla sig till ångesten att, likt döden, låta det träda in i din tillvaro så att det inte är främmande i ditt i-välden-varo (böta mig om jag använder fel uttryck här) – vilket jag också har svårt att tro att det skulle fungera, men det skulle i så fall vara den “befrielse” du talar om, eller? Det är emellertid mycket möjligt att jag misstolkade vissa delar av din artikel.

tapio tukiainen
29 juni 11 - 10:49
kommentera tapio tukiainen

Mycket intressan och fin artikel.

Jonatan D ()
15 augusti 11 - 03:38
kommentera Jonatan D

Äntligen! säger jag bara, äntligen!

En eller fler kommentarer inväntar godkännande.




  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008