Bach på svenska
För ett år sedan släpptes en skiva kallad "Bach på svenska" av Lisa Rydberg och Gunnar Idenstam. Rydberg är riksspeleman(/-kvinna?) och Idenstam är organist med förkärlek för just Bach, men har tidigare erfarenhet av att blanda folkmusik och konstmusik.
På just den här skivan får vi höra Bachs musik tolkad medelst tramporgel och barockviolin, en kombination av instrument som riktigt osar typisk nordisk folkmusik. Man har också låtit arrangera en del av låtarna på ett sätt som ger svenska folkrytmer åt den tyska 1700-talsbarocken, ett par menuetter har blivit polser med "tidiga tvåor". Den kända violinkonserten i E-dur blir t.ex. till något helt annat än det man är van vid: Originalet passar vid - vad skall vi säga? - förnäma tillställningar i barockens Leipzig, medan Rydbergs folkliga fiolsvängande gör den lika naturlig som dansmusik i någon socken i det förindustriella Sverige.Idenstam och Rydberg menar att de gemensamma nämnarna är åtskilliga: melodilinjer, harmoniföljder, betoningar, ornamenteringar och rytmiska dragningar. Gunno Klingfors, musiker och fil. dr., påminner om att Bach kom från en improvisationskultur med starka rötter i dansmusik.
Det kan verka som en fånig kombination, men jag tycker den funkar. Dels för att jag älskar föreningen mellan tramporgel och stråkinstrument (se Triakel t.ex.), dels för att Bach var ett geni, men också för att folkmusik och Bach inte ligger så långt från varandra som man tror. Jag har hört Bach tolkas av en svensk jazzpianist tidigare, och det gav ett outhärdligt resultat, men Rydberg/Idenstam gör det här riktigt bra. I mötet mellan "klassiskt" och folkmusik har de låtit sin kompetens och känsla för musiken få fritt spelrum, och även om sådant långt ifrån alltid fungerar väl, så känns det för en gångs skull ganska befriande.
