Quorthon - Album
Året var 1994 när Quorthon tog en officiell paus från Bathory och chockerade sin publik med en fusion av grunge, alternativ rock och metal - alltså ett totalt brott med allt vad han tidigare gjort. Det första soloalbumet som kom ut samma år fick titeln "Album" och måste ha förvirrat en hel del Bathory-dyrkare på sin tid. Musiken består av rytmiskt svängiga teman, som överbryggas genom kortare, sammanfattande passager till klatschiga rockrefränger och improvisativa gitarrsolon. Quorthon sjunger rent och melodiskt genom att följa den övergripande tonarten, antingen med en kaxig, utåtagerande attityd eller med en lugnare, ljus röst. De melodiska verserna biter sig fast som sviktande frasbildningar i Black Sabbath-stuket; de utgör som funktion både en klassisk rockestetik och kommenterar temat på ett simpelt, nästan djärvt banalt sett.Men under ytan av brusiga rockriff och gungande basgångar, döljer sig en karaktärsstark och intelligent maskulinitet, som genom musiken lämnar all skit bakom sig; det urholkade samhällslivet, den sociala diskursen och den vardagliga betongtillvaron. Kvar finns en ensam, orubblig själ med emotionell styrka och den slår som en frisk fläkt genom sina personliga betraktelser av omvärlden. Om man kan komma över det enkla, välpolerade upplägget och lite av "skit-i-och-låt-gå"-mentaliteten i vissa spår, finns där ett genomtänkt och ärligt musikaliskt innehåll, inte sällan med en självironisk klackspark. Där finns även lugnare spår; reflektiva grungeballader, som alltjämt bibehåller tempo och undviker att falla platt till marken som sentimentalitet. Det är rock, men utan det självdramatiserande egot som släpar all annan rockmusik i skiten.
Quorthon gick alltid sin egen väg, oavsett vad; så även här. Med tuggande rytm och ett melodiskt språk, som han genom Bathory hade filat på i över 10 år, tar musiken här ett markant profilerande uttryck, utan att riktigt vilja etablera sig som varken alternativ rock eller senutvecklad punk. Tyngden hos metal är fortfarande närvarande. Detta var en tillfällig del av Quorthons livshistoria där han dels fick utlopp för missnöjet med utvecklingen av black metal-scenen och dels tog möjligheten att vara mer personlig än tidigare. Det är diskutabelt om detta soloalbum även kan räknas som en del av hans musikaliska utveckling; Bathorys genialitet sinade kort efter det att "Twilight of the Gods" kom ut 1991. Trots detta är "Album" en välproducerad, uttrycksfull och attitydstark samling vardagspoem, som genom sin individualitet och kreativa revirmarkering, tar stryptag på allmänexistensen och tvingar den till socialt uppror mot alla motgångar och hinder.
3. Boy
5. Too Little Much Too Late
