Hjalmar Söderberg:
Jag tror lika litet på ett högsta väsen som på ett högsta tal.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

« Skyddad av slöjan | Hem | Varför jag inte är ny… »

Holismens möjlighet i framtida europeisk kristendom

Utgångspunkt


Kristendomen har haft fäste i Europa i över 1 600 år (räknat från tiden då kristendomen blev statsreligion i Romarriket), och har förstås haft stort inflytande på europeisk kultur, på europeisk politik och på europeiskt tänkande överlag (även i sekulära, "postkristna" tider). Den psykologi som kristendomen låtit injicera i Europa skiljer sig väsentligt från den typ av tänkande som förekom i Europa innan kristnandet: en holistisk världsbild har bytts ut mot en dualistisk, vilket innebär problem vi har gått in på tidigare.

Kristendomen är en kraft att räkna med i världen, det är något vi måste vi inse. Den är inte bara världens största religion, utan håller fortfarande flitigt på att sprida sitt budskap över hela planeten (även om så inte är fallet med den protestantiska varianten). Däremot vet vi att det finns exempel på kristna filosofier som har en mer holistisk utformning, varför det finns hopp om förändring i en framtida kristendom där holismen får en plats och därmed finns även en chans till positiv förändring i den värld som kristendomen påverkar. Vi skall ta och undersöka möjligheterna för detta.

Problem: Den kortsiktiga moralen


Alla religioner har en uppfattning om att en högre andlig princip (ibland kallad "Gud") ordnar eller "reglerar" existensen som vi känner den. Generellt skulle man kunna säga att det gudomliga är tänkt att spegla världen och dess beteende, och för att vi – människorna – skall kunna överleva som art, måste vi enligt den religiösa traditionen leva efter dess principer om hur världen fungerar. Att motarbeta detta vore rimligtvis detsamma som att motarbeta oss själva eftersom vi är en del av världen. När människan inte längre följer naturens mönster eller den högre princip som utgör den, så bidrar det till en långsiktig destruktivitet hos människans beteende, och som resultat får vi en civilisation som bryter ned hela vår värld. (Många antika religioner beskriver detta som ett led i en historiskt cyklisk-organisk nedbrytningsprocess i den mänskliga vitaliteten.) Det finns alltså en sorts regelverk inom religionen som håller oss inom ramarna för vad vi bör och inte bör eftersträva. Den grundläggande psykologi som utgör religionens regelverk är vad vi låtit kalla ’moral’.

Kristendomens utbredning i världen


Men utöver den monoteistiska aspekten är moralen i nutida kristendomen fundamentalt annorlunda utformad i jämförelse med många andra av världens religioner. För kristendomen finns alltid ett gott och ett ont som ges ett intrinsikalt värde; man låter alternativen endast vara två, medan retoriken gör jobbet för att göra oss medvetna om att vi trots allt inte har något val alls – bara ett av alternativen är "acceptabelt". Med andra ord är det alltid antingen eller; det kan aldrig vara både och eller ännu fler alternativ som beskriver ett specifikt fenomen. Därför kommer man på det här sättet sällan närmare verkligheten än det omedelbara. I andra traditioner låter man i stället aktion bero på situation och menar att målet helgar medlen. Detta sistnämnda är också en typ av moral, men jag vill hävda att begreppet ’moral’ kan delas in i två mycket olika kategorier: den långsiktiga moralen och den kortsiktiga moralen. För att klargöra detta skall vi ta upp exemplet just liv kontra död.

Dödens roll i Bibeln känner vi till:

Om en enda mans överträdelse betydde att döden fick herravälde genom denne ende, så skall nu i stället de som blir rättfärdiga genom nådens överflödande rika gåva leva och få herravälde tack vare en enda, Jesus Kristus.

Rom 5:17

Även handlingar som leder till döden ses som en fundamental ondska, vilket vi ser tydligast i den gammaltestamentliga lagen, som skapar en kraftig polemik mellan liv och död: som människa ställs man inför "liv och lycka eller död och olycka" (5 Mos 30:50) och man måste inse att "hålla fast vid det rätta ger liv, att jaga efter det onda för till döden" (Ords 11:19). Döden är inte en del av det gudomliga, ty "det är inte Gud som har gjort döden, han gläder sig inte åt att liv släcks" (Vish 1:13). Förklaringen till Tanaks demonisering av döden tycks vara att judendomens doktriner fokuserar kring ett desperat folk i en desperat kontext: för att överleva krävs strikta lagar och sträng moral. Judarnas Palestina var ett litet land vars historia i mångt och mycket hade färgats av den underställda position man haft i förhållande till omkringliggande, mäktigare civilisationer, och för att judarna ens skulle ha en chans att överleva måste man skapa en moral som intensivt får var och en att "välja livet, så att du och dina efterkommande får leva" (5 Mos 30:19).

Döden - scary shit.På denna moral svarar kristendomen: man ser en lösning på människors "synd" i att Gud sände sin ende son, Jesus Kristus, för att förlåta vår arvsynd. Detta kan tolkas som ett sätt för Gud att locka oss åter till hans principer och få oss att leva efter dem; det är OK att människorna via Adam blev syndiga från födseln, Gud ger oss en andra chans genom Jesu Kristi offer. Nu får vi inspiration och hopp att göra goda gärningar. Men vad innebär de goda gärningarna? Där kommer den kristna moralen in igen: Jesus ger oss ett exempel att följa som mycket skiljer sig från andra religiösa idéer: vi blir belönade (vi kommer till himlen) när vi följer den kristna moralen som är så koncentrerad kring ovillkorligt medlidande, nåd och förlåtelse (Matt 6:12-15, Ef 1:7-8, Kol 3:13) (även påtvingad sådan (Matt 18:21-35)) att man glömmer eller snarare undviker de destruktiva krafterna i tillvaron.

Sålunda är vi tillbaka där vi började – i det dualistiska pendlandet, som inte inbegriper en helhet utanför människan och hennes frälsning. Jesu Kristi lära plockar på så sätt människan ur det naturliga sammanhanget och är en i mångt och mycket antropocentrisk religion; huvudsaken tycks vara att visa kärlek och medlidande med sina medmänniskor, medan det som står utanför och bortom människan blir sekundärt. Allt som skadar människan blir av ondo, varför naturens destruktiva krafter konsekvent möts med avsky. Verkligheten blir obehaglig och undviks psykologiskt genom ett utlovat himmelrike där döden och det destruktiva inte längre kan nå människan.

Detta är en moral i nutida europeisk kristendom som är förrädisk: Det känns bra att vara förlåten, det känns bra att ha nytt hopp och det känns framför allt bra att vara god mot människor – men det avskärmar oss från den verklighet som säger att världen är mer än godhet och ondska, mer än binära val. Detta är den kortsiktiga moralen. En sådan attityd ger ingen lösning på problemet med långsiktig destruktivitet och motarbetande av den värld vi är en del av, bara en illusion om att döden är besegrad. Det skulle kunna hävdas att man måste acceptera naturen för vad den är. Men en "vördnad" för naturen i att se det vackra och genialiska i Guds skaparsnille är inte detsamma som att acceptera det som naturen utgör: den är en diskriminerande, hänsynslös mekanism som vi måste anpassa oss till, inte fly undan och hämnas på när den inte "gör som vi vill" eller hotar vår egen existens.

Problemet med den moderna dualismen kommer i teologiska termer kanske enklast till uttryck i teodicéproblemet. De kortsiktiga tankarna om gott och ont problematiserar vårt förhållande till den värld som det gudomliga representerar, och därför är det av vikt att försätta det goda och det onda till ett mer holistiskt sammanhang.

Möjligheter


Finns det då någon möjlighet för kristendomen i Europa att så att säga ta sig bortom gott och ont? Innan vi spekulerar i framtiden och nutida utomeuropeiska influenser, kan vi titta närmare på vilka kristna strömningar och kristna personligheter i Europa som har haft en filosofi som tagit sig bortom den dualism vi i kristendomen är vana vid nu för tiden.

Europa


Det har funnits ett antal kristna tänkare som på ett eller annat sätt har formulerat sin kristna tro på ett vis som kommer närmare den klokhet som liknar det österländska mer än det abrahamitiska, men det att överskrida dualismen mellan gott och ont har nog ingen kristen gjort på ett så tydligt sätt som William Blake, som redan skymtat förbi här på SNUS ett par gånger förr.

William Blake


William Blake (1756-1827) var en av de mest säregna konstnärer England – och kanske hela världen – upplevt, ’konstnär’ förstått i dess vidaste betydelse. Han var en mystiker som uttryckte sig genom poesi och bildkonst, och han inspirerade allt mellan romantik och symbolism, men är i det närmaste omöjlig att själv kategorisera. Blakes teologiska syn går i mycket ut på tanken att gott och ont, himmel och helvete, är "motsatser" vars spänning sinsemellan är något värt att hylla, en spänning som är direkt nödvändig för utveckling och kreativitet.

William Blakes dödsmaskDet av Blakes verk som kanske påtagligast uttrycker detta är "The Marriage of Heaven and Hell", en bok vars själva titel sammanfattar författarens intention. I Blakes värld är gott och ont två storheter som båda har viktiga, kompletterande funktioner:

Without Contraries is no progression. Attraction and Repulsion, Reason and Energy, Love and Hate, are necessary to Human existence. / From these contraries spring what the religious call Good & Evil. Good is the passive that obeys Reason. Evil is the active springing from Energy.

Den riktiga uppgörelsen med dualismen följer strax därpå, där Blake hävdar att de stora felen i den kristna läran som vi känner den är att den splittrar människan i kropp och själ, där kroppen endast är av ondo, och själen endast besitter det goda, och påståendet att Gud skall straffa människan i evighet för att hon följer sin "energi". Allt detta ställer sig Blake emot och ger alternativ. Blake inspirerades av Dante Alighieri och John Milton, och i sitt omnämnda verk skriver Blake:

[…] The reason Milton wrote in fetters when he wrote of Angels & God, and at liberty when of Devils & Hell, is because he was a true Poet and of the Devils party without knowing it.

One Law for the Lion & Ox is Opression!Ovanstående iakttagelse illustrerar så väl den reaktion som måste komma av en strikt dualism: när något demoniseras tillräckligt länge, blir detsamma allt mer lockande – djävulen symboliserar friheten eftersom han är den kreativa energin. Vad som dock är stort i Blakes teologi är att den inte bara är en reaktion som går till överdrift åt andra hållet (ty däri ligger mycket av dualismens gissel), utan att den är en återskapad helhet. I "The Marriage of Heaven and Hell" ljuder poesin ibland av en nostalgisk förlust som tycks sammanfatta Europas andliga historia de senaste millennierna:

As I was walking among the fires of hell, delighted with the enjoyments of Genius; which to Angels look like torment and insanity.

När han väl tillåtit himmel och helvete att spela på lika villkor, finns möjlighet att skapa nya utgångspunkter ("Proverbs of Hell"). Blake gör upp med gamla lagar och ger dem bara en funktion så länge de fungerar i dynamiskt samspel med sina motsatser.

För att skapa en helhetsfilosofi backar Blake upp dessa ontologiska reflektioner med frågor om vad det gudomliga egentligen är; han hänvisar till antika poeters panteistiska synsätt, där det gudomliga geniet fanns i floder, skogar och berg, men också i de mänskliga kulturerna, ty "[…] they studied the genius of each city & country, placing it under its mental deity". Detta är dels en intressant koppling till vad den schweiziske psykologen Carl Jung senare skulle skriva angående det s.k. kollektiva omedvetna, men vad som är mest väsentligt är att Blakes teologi här överbrygger det gudomliga i naturen och det gudomliga i människan och alltså överskrider faran i att sätta människa och natur i motsatsförhållande (vilket påminner om Upanishadernas tanke om att man inte känner världen förrän man känner "självet").

I den moderna kyrkan ser Blake ett prästerskap som i stället låter utnyttja det gudomliga genom att separera det som abstrakta symboler utanför sitt sammanhang. I ett "samtal" låter Blake profeterna Jesaja och Hesekiel förklara sina gammaltestamentliga upplevelser av Gud som en insikt om det eviga i alla ting, inte som en upplevelse av en specifik, abstraherad gud, och att Israels religion egentligen går ut på det poetiska geniet. Hur är då Jesus Kristus, som är så central för kristen tro? På ett ställe låter Blake djävulen tala med en ängel på ett moln, och under deras diskussion följer att Jesus inte höll på de tio budorden; de var inte det väsentliga:

I tell you, no virtue can exist without breaking these ten commandments. Jesus was all virtue, and acted from impulse, not from rules.

Paul Tillich var lutheranen som skrev teologiska avhandlingar var filosofi hamnade strax utanför kristendomens dogmer.Då denna Torahs lag kanske är en väsentlig del i orsakerna till det binära tänkandet i modern kristendom ("Du skall inte …") om man tolkar dem alltför absolutistiskt, så är det av vikt att man låter dem tolkas på det vis som Blake här ger utrymme för: den kreativa energin inom oss är huvudsaken.

Paul Tillich


Till de senare utmanarna av kristen dualism får vi räkna Paul Tillich, den tysk-amerikanske teologiprofessorn som främst tog till uppgift att låta tron kuva den existentiella ångesten, men i och med detta skapade han en heroisk doktrin – modet att vara till. Detta innebär enligt Tillichs definition en medvetenhet om möjligheten att liv utbyts i död, mening utbyts i meningslöshet o.s.v. Den ångest vi som människor känner inför död, skuld och meningslöshet är något vi måste transcendera just genom att vi inser att icke-varat som döden m.fl. hotar utlösa blir en självklar del av hela varat: liv förutsätter död, mening förutsätter meningslöshet. Poängen i Tillichs argument är att eftersom döden ingår i vår existens, är det meningslöst att motarbeta den.

Dödens möjlighet gör dessutom livet till vad det i bästa fall kan vara, medan en förnekelse av döden skulle göra livet livlöst. Tillichs filosofi är icke-dualistisk på så sätt att han understryker vikten av att konfrontera de destruktiva krafterna i världen för att göra livet till något stort. Sålunda skapar han en holistisk filosofi åtminstone på ett individuellt plan: Varje människa måste möta sin ångest inför sitt eventuella icke-varande som biologisk såväl som spirituell varelse i världen. Problemet är förstås att Tillich är antropocentrisk, men det är likväl ett steg i rätt riktning, eftersom han attackerar den punkt som kan ha gett upphov till antropocentrismen från början.

Joseph Ratzinger


Joseph Ratzinger, f.d. kardinal, och numera påve under namnet Benedikt XVI, har både före och under sina dagar som påve skrivit texter som åtminstone antyder ett holistiskt synsätt. I en predikan diskuterar han skapelsemyt kontra evolutionsteori och hävdar där en tydligt icke-dualistisk tanke: vi kan de facto inte låta dessa två rivalisera, det är inte fråga om antingen eller, utan om två modeller av verkligheten som kompletterar varandra: "We cannot say: creation or evolution, inasmuch as these two things respond to two different realities."

Österländska influenser


Det är ingen hemlighet att de folkrika länderna Kina och Indien blivit ekonomier att räkna med; det förutspås att världens ekonomiska centrum kommer att förskjutas från USA långt österut, och de båda länderna kommer att gå igenom samma process som just USA gjorde för ett sekel sedan. USA har kommit att bli inte bara en ekonomisk maktfaktor i världen utan även en som spridit sin kultur över planeten. Troligen kommer detsamma gälla Kina och Indien, och av den anledningen blir dessa länders framtid intressant ur kristet perspektiv eftersom den kristendom som skapas i framför allt Kina kan påverka den kristna utvecklingen i även andra delar av världen.

Kina


Österländsk tolkning av ytterligheternas enhet.Det lever enligt en BBC-undersökning runt 40 miljoner kristna i Kina, vilket är tolv procent av nationens religiösa människor. I Kina möts kristendomen av en djupt rotad världssyn i vilken saker och ting strävar (eller bör sträva) efter balans, enhet och harmoni. Tankemodellen om yin och yang utgör mycket av det kinesiska tänkandet, ett tänkande som så att säga per automatik säger "både och", inte "antingen eller". Enoch Wan, kinesisk professor i interkulturella studier, kritiserar traditionell västerländsk teologi ("Traditional Western Theology") för just den dualistiska "antingen eller"-läran och ser gärna att den kinesiska s.k. sino-teologin utvecklas utifrån traditionellt kinesiskt sätt att tänka. Han jämför de olika synsätten sålunda:

The "Western Cognitive Pattern," inherited from Europe and represented in current American culture, is dualistic. […] Chinese have a very different cognitive pattern. […] Figure 2 illustrates the complementary parts of "yin-yang" in an equilibrium, forming the whole. It is holistic (the whole circle) with complementary parts of yin and yang. It is integrationistic but not dichotomistic, for there is "yang in yin" and "yin in yang." The two are neither dialectic nor mutually exclusive; but are both-and, and holistic.

Wan menar t.o.m. att judar, kristna och kineser trots allt har en ursprungligen holistisk syn på världen allihop. Detta vill han visa genom att jämföra modellen yin och yang med den kristna treenighetsläran: medan yin och yang är två som utgör ett helt, är treenigheten tre som på samma sätt utgör ett helt.

Indien


I Indien utgör kristendomen bara mellan två och tre procent av religiositeten, men är likväl den tredje största religionen i landet. Det indiska tankesätt som tagit sig olika uttryck ända sedan den vediska religionen började utövas i området kan mycket väl tänkas påverka kristendomen i landet, på ungefär samma sätt som Enoch Wan beskrev sino-teologin i Kina. En annan punkt som kan tas upp är hur den kristna inkarnationen och det hindusiska begreppet ’avatar’ kan förenas, inte för att det nödvändigtvis lättar upp dualismen, utan för att det öppnar upp för en tolerans mot andra av Indiens filosofiska traditioner med just icke-dualistisk utgångspunkt. Vinoth Ramachandra har förvisso poängterat att avatarer och inkarnationen är mycket olika fenomen, men det underminerar inte nödvändigtvis möjligheterna för mötet mellan de två företeelserna.

Utsikter att lyckas


Det finns utsikter att allt detta lyckas, men hinder finns förstås i våra kandidater. Vi tar en snabb överblick.

William Blakes popularitet tycks förvånansvärt stor i hans hemland; 250 år efter sin död räknas han som en av de främsta britterna enligt en undersökning av BBC. Problemet är att hans popularitet tycks utgå från folks fascination vid Blakes person som "underdog", snarare än från att man läser hans poesi och tittar på hans bildkonst. Och vilka möjligheter finns egentligen för att Blakes kristendom skall påverka kristendomen i hela Europa? Blake har gjort stort avtryck i populärkulturen, men detta handlar mycket om influenser på icke-troende artister, filosofer och författare, inte kristna som tar upp hans arv.

Benedikt XVI suktar efter en smartare kristendom.Paul Tillichs bok "The Courage to Be" – som kan sägas vara hans främsta icke-dualistiska verk – listades av The New York Public Library som en av århundradets böcker under kategorin "Mind & Spirit", vilket får stå som symbol för en del av hans erkännande. Hans eventuella popularitet och inflytande på kristendomen är dock svår att avgöra.

Benedikt XVI har förstås ett oerhört inflytande i egenskap av påve och därmed ledare för omkring en miljard katoliker. Problematiken ligger i stället i att Benedikt trots allt många gånger tycks vilja eftersträva en klassisk, dualistisk kristendom: han är i sin argumentation kring exempelvis evolutionen inte för en "antingen eller"-regel, men när han angriper den moderna tidens relativism väljer han i dualistisk anda att hylla dess motsats i stället för att se till ett tredje alternativ.

Influensen från öst kan därför tyckas idealisk i sammanhanget: Den lär få stort inflytande men har samtidigt inga teologiska tyglar att hålla sig efter. Detta kan ligga i det ironiska faktum att det är den ekonomiska makten som styr världen av i dag, inte hänsynen till kultur och intellektuellt liv. Det finns dock en problematik även här: Hur vet vi att exempelvis den kinesiska kristendomen, för att kunna ta sig ut i världen, inte utformas efter marknaden i stället för den kinesiska traditionen? Om vägen till inflytande går via det materialistiska, finns inte risken för att den andliga erfarenhet man gjort går förlorad? Den globala ekonomi som Kina och Indien följer är ju skapad i det moderna väst, i vilket dualismen redan satt sina spår. Detta bildar ett "moment 22" som är svårt att komma ur.

Slutsats


Föga förvånande får vi kämpa med det faktum att de mest icke-dualistiska filosofierna har minst inflytande och vice versa. William Blake har lätt att påverka populärkulturen, men har svårt att få sina egentliga tankar erkända, särskilt inom kristendomen i sig. På motsatt sätt är inte Benedikt XVI en lika självklar förespråkare för det icke-dualistiska tänkandet, även om han råkar vara en utmärkt intelligent man i övrigt.

Vad som därför blir mest intressant är att se hur utvecklingen i Kina och Indien fortskrider på det teologiska planet. Vi har skickat kristendomen dit, där omvandlas den och de skickar tillbaka den till oss – men hur kommer den att se ut och hur mycket påverkar det teologin i Europa? Att kristendomen där kommer att formas efter mer holistiska principer verkar ganska säkert, men "transportsträckan" kan enligt vårt omnämnda moment 22 påverka än mer. Min förhoppning ligger naturligtvis till att dessa länder trots allt tar sig igenom den demografiska transitionen och in i den industriella världen på allvar utan att det skall behöva påverka deras traditionellt påverkade tänkande.

Även om influensen från öst kan bli den mest avgörande faktorn i dualismens vara eller icke vara, är det troligen av stor betydelse att vi har kristna förebilder även i Europa med en världssyn som kan harmoniera med den tankemodell som i en inte allt för avlägsen framtid eventuellt kommer från Kina och Indien. För det finns en möjlighet att utmana den kortsiktiga dualismen och dess moral, nämligen genom att låta det goda vara det som är gott för universum som helhet, och det som är ont vara det som är ont på samma sätt. Man höjer sålunda det goda och det onda till ett metaplan. Det är detta som den urgamla tanken om yin och yang ville visa och det är denna visdom som William Blake m.fl. ville illustrera att även kristendomen kan ta del av – däri ligger ett hopp.
 

En eller fler kommentarer inväntar godkännande.




  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008