Homeros:
Människosläkten föds och dör som löven i skogen. Löven strör vinden ut över marken, men träden blir gröna och låter nya snabbt spira fram när våren är inne. Så växer människosläkten upp för att åter försvinna.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

« Yahoo ger Microsoft b… | Hem | Uppfostrade till "sjä… »

Svensk kollektivism försvagas

På 1930-talet lade man den teoretiska grunden till den svenska modellen och efter andra världskriget byggde vi en välfärdsstat delvis skapad ur vår neutralitets ekonomiska försprång. Den svenska modellen blev känd som den perfekta balansen mellan ekonomisk höger och vänster. Så här i efterhand kan man tolka det som en kompromiss för att kunna leva i den moderna västvärlden med ett system som samtidigt tar hänsyn till vår svenska kollektivism, som bl.a. tagit sig uttryck i jantelagar, icke-psykologisk litteratur och andra tecken på osjälviskt beteende.

Nu håller detta på att förändras: politiken i Sverige rättar sig allt mer efter omvärlden och därmed förändras också svenskarna. Svenskens anpassning till det nya politiska systemet märks genom att man plötsligt i mycket högre grad är beredd att bryta mot reglerna för att ge sig själv fördelar, något som kommit att bli allt mer accepterat bland svenskar i gemen. Nu talar vi inte bara om gratisgenerationens krav på att kunna ladda ned de senaste avsnitten av "Lost" utan att betala. Vi talar om en situation där allt fler svenskar väljer att manipulera det svenska välfärdssystemet för egen vinning – 95 procent av svenskarna erkänner sig tillhöra denna grupp, detta enligt Fredrik Bergström, f.d. VD på AB Handelns Utredningsinstitut, HUI.

Moder Svea står ensam med sitt lejon, till synes oförmögen att locka sina medborgare.Bergström säger att det tillhörde det vanliga att svenskarna förr höll sig efter reglerna – kanske för att reglerna fungerade, kanske för att vi är kollektivistiska till vår natur, kanske både och. Nu bryter man mot regelverket – kanske för att det inte fungerar längre i och med att svensk politik påverkats av en globalisering som knappast håller sig efter svensk modell, kanske för att vår mentalitet har anpassat sig efter det globala "samhället" och därför blivit mindre kollektivistisk. Troligen både och. Det som talar tydligast för att vår attityd håller på att förändras är att medan vi förr fördömde dem som bröt mot överenskommelsen, tar vi nu i stället efter deras beteende - faller en, faller alla. I fallet förmögenhetsskatt råder förhållandet att en självisk elit först ser tillfällen att komma undan och det svenska samhället tvingas därpå förändra sig för att överleva. Att vi har tappat förtroendet för ett kollektivistiskt system är uppenbart, och orsaken är globaliseringen – den kraft som ämnar göra alla kulturer till en hopplöst grå röra.

Liberaler kommer förstås att hylla att svenskarna "mognat", vuxit ur den svenska modellen och nu försöker ta sig vidare dit alla andra redan hunnit. Det hör förstås samman med kritiken av kollektivismen som sådan; man hävdar att dess brist på frihet gör att vi stannar i växten (för att fullfölja metaforen). Nog för att välfärdsstaten kan göra oss håglösa och bortskämda, men i vanlig ordning fäller liberalen krokben för sig själv: kollektivismen är en överenskommelse som gör att vi inte behöver kontrolleras – vi litar på varandra så pass mycket att en frihetsinskränkande mekanism inte behövs. Det är först när fusk uppkommer som staten måste införa åtgärder och därmed kontrollera oss. Hur begreppet "frihet" sedan utnyttjas av borgerliga politiker skall vi inte bara tala om.

Just detta att man litar på varandra har varit ett av de vackraste dragen i det svenska samhället. Men att man inte längre drar sitt strå till stacken tyder på en pessimism angående vårt gemensamma öde. Vi har splittrats av allt från utförsäljningar av våra företag till atomiserande invandring. Kanske är det så enkelt att när Sverige, representerat av den offentliga sektorn, slutat bry sig om sig självt, så finns inte längre en anledning för den enskilde svensken att upprätthålla bilden om en givande gemenskap. Sverige brister allt mer i mål och mening (mindre smart då att lägga ned Sverige.se) och svensken vänder sig i stället mot sig själv: "De har inte längre något att ge, jag har bara mig själv att lita på." Här måste de ledande i Sverige vakna och inse att om man nu inte vill anpassa systemet, så får man visa sina medborgare ett Sverige som är värt att upprätthålla och därmed göra svensken till den han egentligen är: den osjälviske individen som följer ett gemensamt regelverk eftersom han vet att det är ett för honom värdefullt samhälle som han bidrar till.
 
michael esselöv ()
07 maj 10 - 14:46
kommentera michael esselöv

det här var det bästa jag läst på länge,vad är det som händer?finns inte svensken kvar som individ nåmer???är vi fullständigt överkörda nu för tiden?




  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008