Reinfeldt förespråkade öppenhet
"Vi ska inte vara rädda för ett starkt Europa. Däremot för ett svagt." Retoriken i Reinfeldts anslag skaver i öronen. Det finns tydligen hela tiden någonting vi människor ska vara rädda för. Jag hör det gång på gång i tv, på radio och i nyheter. Ena dagen är det terrorister, den andra övervikt och nu ett svagt Europa. Rädsla är en känsla vi människor upplever i en situation då vi behöver slåss eller fly – då fyller den en konstruktiv funktion. Däremot är det ingen bra känsla att bygga samarbeten mellan länder på. Det är dessutom en känsla som ger fel signaler när Reinfeldt talar om EU:s öppenhet mot omvärlden. Likväl finns retoriken där i dag. Konsekvent används den av världens ledare när de vill få folk med sig. Rädslan för Saddams "massförstörelsevapen" användes effektivt av den amerikanska regeringen månaderna innan invasionen i Irak. Rädslan för nya terroristattacker har under de senaste åren förvandlat Storbritannien till ett gigantiskt "Big Brother" med sammanlagt ca 4,2 miljoner övervakningskameror.
En annan motsägelse i Reinfeldts anförande är förhållandet mellan öppenheten gentemot omvärlden och lobbandet för frihandelsförhandlingarna i WTO, en institution vars enorma inflytande över världens politiska förhållande i dagsläget på många håll har förödande konsekvenser i utvecklingsländer. Med sitt invecklade regelverk och sina kravfyllda medlemskriterier utestängs flera länder i dag medan andra direkt utnyttjas. Detta förhållande måste förändras, och regelverk och lobbyorganisationer inom WTO måste granskas innan det går att tala om öppenhet i detta sammanhang.
Schackpjäserna tornar upp sig och Reinfeldts liberala ståndpunkt förpliktigar honom att befästa strategiska positioner för Sverige i det växande skede EU befinner sig i. Ju fler länder som enar sig under den stjärnprydda blå flaggan desto lättare blir det att kontrollera och toppstyra Europa från Bryssel. Med centrala direktiv, pekpinnar och videokameror befäster man denna kontroll.
