Catfight: Två religioner
En 19-årig muslim, Rita Hayatlah, sökte jobb på sliskpalatset McDonald’s, men enligt hygienreglerna får hon inte bära långärmat – något hon hävdar att hon måste med hänvisning till sin religion, och därför blir hon heller inte anställd. Som resultat kontaktar Hayatlah diskrimineringsombudsmannen - "buss på".
Vilka regler som skall gälla är svårt att veta och man bläddrar i sina böcker:
[I] lagen står det att arbetsgivare inte får tillämpa bestämmelser som missgynnar personer med "en viss etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning". Undantaget är om bestämmelsen kan motiveras för att uppnå ett "berättigat mål".
Samtidigt finns regler och riktlinjer från svenska myndigheter om hygienen inom en rad områden, som till exempel sjukvården och restaurangnäringen.
I en EU-förordning står att anställda ska ha god personlig hygien och bära lämpliga kläder, men fler detaljer än så ges inte. Det lite komiska är den islamiska motsvarigheten:
I Koranen anges att kvinnor och män skall klä sig anständigt. Kvinnor skall inte visa mer av "sina begär" än vad som är "synligt". De skall bära "khimar" och "jilbab", men vad de orden egentligen åsyftar är det ingen som vet. Där tar haditherna vid, d.v.s. de traditionella berättelserna om Muhammed och hans lärjungar. "Fler detaljer än så ges inte".Vi talar om två religioner med stora luntor heliga skrifter, men ingen som kan hänvisa till mer flexibelt vett. Det finns en nackdel hos religioner som uppkommer ur stela regelverk, samtidigt som det finns förklaringar: judendomen t.ex. uppkom ur desperata förhållanden, och islam är troligen ett resultat av stammarnas upplösning i den atomiserande stadskulturen, som man reagerade på genom dels jämlikhetssträvan och medlidande, och dels genom strikta regelsystem i det tidigmuslimska Mecka och Medina (inte sällan med hänvisningar till Ibrahim (Abraham), Isa (Jesus) m.fl.).
Och Sveriges Rikes Lag? I stort sett ett arv från samma håll. Vi har inte 613 mitzvot att hålla reda på och tolka, men tusentals paragrafer att följa. En tom stadskultur är det vi har blivit, och flexibelt tänkande i en överbefolkad stad är inte till att tänka på. För att återknyta till Rita Hayatlahs öde, så får man väl åtminstone gratulera henne för att även hennes nya hemland sitter hukade över "Du skall…" och "Du skall icke…". Men det finns till synes ingen tydlig mitzvah, âya eller paragraf bland alla dessa som säger: "Nej, kulturerna passar inte tillsammans!"
