Demokrati hotas av okunskap - eller kunskap?
Demokratins nedmonteringsprocess i Sverige har börjat. Precis som Sokrates lade märke till i det antika Grekland, är demokratin ett system som i sinom tid börjar motverka sig självt. Anledningen till detta ligger i demokratins fallerande grundprincip: tron på att majoritetens egalitära rösträtt kan ersätta en upplyst ledares förmåga. Den senaste studien från Göteborg, som visar att endast 46 procent av de svenska väljarna kan tala om hur vår regering ser ut, bekräftar motsatsen: de flesta människor är inte ledare, kan inte tänka självständigt, har inte koll på politik och förstår inte vad de röstar på.
Medan denna studie upprör demokratins försvarare, ger den samtidigt insiktsfulla gensvar från väljarna. Jag väljer att publicera två av kommentarerna här:
Politikens problem är att de flesta vet att allt som politikerna säger är anpassat och avvägt och så vidare. Det gör politiken helt livlös, konflikterna artificiella, intresset avtar. Det finns ingen äkthet kvar. Alltså bryr man sig inte. Att bry sig är att bli blåst. Grattis
Det räcker att man frågar sig vad som är roligast. TV-serier, eller verklig död på nyheterna... fantasi eller politik. Man kan bara ta in en begränsad mängd information. Resten filtrerar huvudet bort automatiskt. Och den prioriterar det som man tycker om. Därför kan en del människor rabbla alla kändisars sexliv, men inte ens hälften av våra ministrar. Det är lite som i filmen Monopol. Det är med förströelse man ska vinna.
Den första kommentaren försöker beskriva den artificiella fasad som demokratin målar upp: alla vet vid det här laget att politikerna i tv bara är uppköpta nickedockor som hellre lyder lobbygrupper, trender och sina egna fickor än folkets och samhällets bästa. De flesta människor förväxlar teaterscenen med vad som sker bakom kulisserna, dels därför att det är lättare och bekvämare att dyrka skuggorna av verkligheten än verkligheten som den är, och dels därför att ytterst få har intelligensen och modet att undersöka vad som egentligen döljer sig bakom draperierna.
Den andra kommentaren beskriver demokratins yttersta paradox, som Benito Mussolini beskrev som "kollektiv oansvarighet": överlåter du ansvaret på en flock människor utan ledarskap, kommer deras fokus automatiskt att sjunka inåt och reflektera deras individuella preferenser. Det är därför människor röstar på vad som först och främst gynnar dem, inte samhället i sin helhet. Detta perspektivet avslöjar en bristfällig förståelse för hur ett samhälle fungerar. Samtidigt föds denna kollektiva oansvarighet i demokratier av politikerna själva, som är tvungna att hela tiden tilltala folket för att hålla sig kvar vid makten. Detta gör de med hjälp av underhållning - och hur många människor säger nej till det efter en lång arbetsdag? Cykeln är sluten.Men graden av entropi inom den demokratiska cykeln ökar samtidigt. Mer oansvarighet, mer egoism, mer underhållning, mer fördummande, mer korruption, mer exploatering och mer våld leder till att massan börjar få nog av sitt eget samhällsliv. Likgiltigheten - som vi tydligast ser i studier som denna, där ingen ens orkar ha koll på vilka partier det är som exploaterar oss denna valsäsong - övergår till massuppror och ilska. Revolutionen och anarkin blir två alternativa möjligheter för att rebellera mot ett system man inte längre vill vara en del av.
Det krävs inte ett geni för att se igenom demokratins falska fasad, men möjligtvis en självständigt tänkande varelse med mod. Mod att våga trotsa den sociala acceptansen; mod att våga resa sig från den hjärntvättade pöbeln, sätta eld på draperiet och avslöja demokratins inre maskineri. Den synen är aldrig trevlig och förblindar många till den grad att man förnekar den och medvetet hellre väljer ett bekvämt liv i lögn. Det smärtar att vara medveten om hur lögn och bedrägeri blir legaliserade och heligförklarade bland skockar av outbildade får. Men för människor med mod är strävan efter insikt viktigare än att "passa in" och ställa sig i kön till sin egen undergång. Du, käre läsare, är nu en av oss som valt att bryta sig fri från lögnerna och det är därför som du kommer att fortsätta läsa, inspireras och bli nästa person som hjälper till att bränna ner vår samhällsteater till grunden.
