Johann Wolfgang von Goethe:
Vi är slavar under sakerna runt omkring oss.
om
nihilism
kultur
propaganda
XML: RSS-flöde

Svenska Nihilistsällskapet
© 2006-2014
Med upphovsrätt

| Hem | Roy Andersson - "Du L… »

När vänder det?

Många känner till olika myter om världens undergång och eventuella återfödelse. Från det cykliska i Indiens och den västliga antikens tankar om en "sista" tidsålder i vilken ett slags katastrof äger rum som avlöser världen som vi känner den, för att cykeln skall kunna ta ett nytt varv, till det linjära tänkandet i bl.a. judisk tradition där världen har en början och ett slut, och där tidens slut blir mer konkret. Denna typ av myter går praktiskt nog under en benämning: allmän eskatologi.

Eskatologiska böcker som skrevs innan andra världskriget är minst lika aktuella i dag - betraktelserna passar som hand i handske med den situation vi står inför även nu. Civilisationen känns tom, kall och meningslös, och det är inte att förvånas över att folk väntar på att något skall hända. Det är kanske att vara lite väl fördömande, men det tycks som om refererandet till de gamla undergångs- och återfödelsemyterna vad gäller tidsaspekten ofta fungerar som ett slags tröst mer än något annat, d.v.s. man återkopplar till eskatologin för att få den psykologiska bekräftelsen att alldeles snart försvinner det här tomma helvetet.

Ragnarök är en av många eskatologiska myter.Men det är inte särskilt realistiskt: ser vi bara till den hänsynslösa statistiken över hur många som faktiskt haft rätt i sina apokalyptiska profetior, bekräftas det antagandet med en kanske lite nedslående men resolut kraft. Vad som dessutom alltid varit kännetecknande för mytskaparna är att den stora förändringen skall ske under deras egen livstid, en förutsägelse som, när man ser tillbaka på det och vet hur det faktiskt gick, är ganska komisk. Kring förra sekelskiftet (1900) fanns en hel del intellektuella som kände den moderna krisen komma flåsande i nacken och man tänkte sig att den där stora förändringen som bara måste följa på den här tomheten bör befinna sig precis runt hörnet. Och förstås (men kanske outtalat) skall det hela ske under min livstid. Som vi vet så gjorde det väl inte riktigt det: visst hände det något i och med andra världskriget och en del menar kanske med rätta att det var där det skulle ha vänt åt rätt håll, att det var där Europa skulle ha återfötts om Tyskland bara hade "vunnit".

Nu blev det inte så, med påföljd att en del människor nostalgiskt ser tillbaka på den där tiden och dagdrömmer om hur det hade varit om bara … Det är alltså heller inte särskilt produktivt att förlita sig på en domedagsprofetia. Min intention är inte att vara pessimistisk och motarbeta allt vad optimism heter, men för att få saker att "vända" i verkligheten och inte bara i våra drömmar, krävs hängivenhet åt ett långsiktigt projekt, inte något kortsiktigt som man kastar sig in i och egentligen inte bryr sig om konsekvenserna av sitt handlande.

Chansen att själv få se den "nya världen" är nog oerhört liten: antingen för att det tar så lång tid om vi väljer det långsiktiga men betydligt säkrare sättet (man hinner dö innan man ser resultatet), eller för att projektet troligen kommer att misslyckas om man väljer det snabba men kortsiktiga sättet - om inte direkt nederlag så åtminstone när ett samhälle baserat på en simpel reaktion faller ihop som ett korthus bara efter ett tag. Psykologiskt kommer man behöva en mer realistisk vision helt enkelt för att inte ta livet av sig av ren besvikelse när man märker att det inte håller.

Men man skall heller inte tro att det man gör inte har betydelse bara för att det inte ger resultat under nuvarande generation. Det råder i mitt tycke ingen tvekan om att återfödelsen kommer, men jag tror att man bör se det hela som en process vari alla "delar" är lika viktiga; genombrottet förutsätter ett idogt förarbete. Kanske innebär genombrottet en stor förändring, men det innebär inte att kulturens återfödelse är ett fullkomligt brott med det tidigare, att den nya tidsåldern kommer att vara en helt ny värld i förhållande till den tidigare epoken. Snarare kommer allt det vi gör i dag - dåliga så väl som bra saker - att påverka morgondagen på ett eller annat sätt, eftersom all orsak har verkan och vice versa (bara för att något är slumpartat, d.v.s. att vi inte har tillräckligt med information för att på förhand förutbestämma framtiden, så upphör inte förhållandet mellan orsak och verkan). Vi bör alltså ha detta oundvikliga samband i åtanke när vi kämpar för att göra världen till en aningen drägligare plats att leva i.
 



  
Kom ihåg personlig information?

Din kommentar kommer att synas på sidan när kommentaren har godkänts av redaktör.



Underrätta:
Göm e-post:

Fotnot: Alla HTML-taggar förutom <b> och <i> kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar genom att skriva webbadressen eller e-postadressen i kommentarfältet.

Kategorier

Senaste kommentarer


Asdf om
8 saker en nihili…:

Jag kan inte sluta vara bitter över de troende människor som …
Jonas om
Min vilja är mitt…:

Sunshine triumferar i kommentarfältet! Det konstlade språket …
Patrik om
Lars Molin - Zoom…:

Jag komer ihåg TV-serien Zoombie som jag såg för exakt 30 år …

Community

Arkiv

01 jan - 31 jan 2009
01 dec - 31 dec 2008
01 nov - 30 nov 2008
01 okt - 31 okt 2008
01 sep - 30 sep 2008
01 aug - 31 aug 2008
01 jul - 31 jul 2008
01 jun - 30 jun 2008
01 maj - 31 maj 2008
01 apr - 30 apr 2008
01 mar - 31 mar 2008
01 feb - 29 feb 2008
01 jan - 31 jan 2008